Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXXVII. Nya sonetter af en enstöring. 1891 - XXXVIII. En modern människas breviarium. 1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi glömma, hvad vi lärt af bok och präst,
och låta granens ljus och grannlåt fara,
ty allt är rök och ögonfägnad bara.
Men ändå tillbes julens födde gäst.
Ty något fuktas uti kyligt öga,
och något smälter uti stenhårdt bröst,
och något sjunger i fördunklad själ.
Den som har njutit under året föga,
ser nu en ljusglimt, känner åter tröst
och ininns sin egen barndomstid så väl.
5. Från tafvélgalleriet, konstnärsporträtt.
6. Bittra sonetter, vemodiga betraktelser.
7. Konsten och konstnärer, litterära silhuetter.
9. Ett fång solstrålar, allvarliga reflexioner. “In
memoriam“ är en hyllning till allas moder, jorden, som
ock vare huld mot skaldens egen mor, då hon en gång
lägger sig till evig hvila! “Måtte det gyllene
modershjärtat, som glödt af så mycken kärlek, då förvandlas till
en stjärna, som mildt ser ned på mig, och måtte hon då
upptäcka endast godt i mitt hjärta, likasom min mor själf
alltid har älskat sina medmänniskor!" — Sonetten
“Num-quam retrorsum“ framhåller nödvändigheten af att aldrig
ge vika, ty det vore detsamma som att 4‘stänga in sig
själf, att krossa den stege, som leder till himlen, eller att
spotta i den bägare, Hebe räcker fram“.
Denna sonettsamling i jämförelse med “En enstörings
sonetter“ karaktäriseras af skalden själf i “Epilogen“,
där han liknar sina tidigare sonetter vid fjärilar eller fåglar
med guldvingar. Fjärilen försvann visserligen såsom lyckan.
Men i ersättning har sonetten blifvit “hård som basalt och
skimrar i ljuset af tankens skarpa sken“.
XXXVIII. En modern människas breviarium, 1892
(2 uppl. 1903), 63 dikter, som af författaren själf
betecknas såsom en ny länk i de “episka fragmentens“ stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
