Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XXXIX. Lifvet och döden. 1892 - XL. Törnen från Parnassen. 1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skåda sin son äfven efter döden, då hon lyfte upp sin
blick, men nutidsmänniskorna se sitt ideal försvinna i
töcken.
5. Legendariska motiv.
XL. Törnen från Parnassen, 1892 (2 uppl., tillökt,
1900), 67 dikter från åren 1890—1900 (171 sid.),
anslutande sig till uEn modern människas breviarium“, men
mindre jämna.
1. Ur egen barm, ungdomserinringar.
2. Vid vägen, poetiska genrebilder ur hvardagslifvet.
Såsom exempel må anföras följande:
Det blinda barnet.
I vårglans hela näjden log,
då jag från stadens vimmel drog.
i Må himlen var, och saftig mull
af blom och nyckelpigor full.
Diir vågen korsas vid en skog,
i solen glänste fram en plog;
vid den en liten pilt jag såg,
som i det mjuka gräset låg.
All näjden log i vårlig glans.
Kring kupan trådde bin sin dans,
och fågeln sjöng i närmsta lund.
Det var en härlig andaktsstund.
Den lille kring sig blommor strött
och log tillbaks mot dem så sött.
Men då jag närmre kom — o ve!
En pinsam tafla jag fick se.
Ty denne pilt i ängens sköt
var blind. När synförmågan tröt —
hvad var för honom blomstrens glans?
Hur kunde vårens fröjd bli hans?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
