Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XLII. Drottning Mabs irrfärder. 1893
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en undergörande lotus från Nilen åt Faraos dotter, soli
han. älskade. Han sökte länge, men kunde ej få tag i den
sällsynta blomman, ty Nilens moder, Afrika, hindrade honom
genom att draga undan stjälkarna. Men då han yppade
sin kärlek, visade hon honom gömstället och bröt en blomma
åt honom. Han skulle dock ej få se på den under
hemvägen, utan hålla den högt öfver sitt hufvud. Han gjorde
så och kom hem, men sjönk då död för hennes fotter. I
detsamma hördes ett stort, grufligt sorl, ty det spred sig
ett rykte, att Nilen hotade med öfversvämning, och då
folket fick se Faraos dotter lutad öfver ynglingens lik,
dömdes hon till döden, att Nilens vrede måtte blidkas.
Hon sattes i en båt vid den döde ynglingens sida
"och på flodens gula vågor
dystert gled begrafningsbåten,
gled vid stilla sorgetoner ..."
Men Nilen lugnade sig, båten försvann för alltid bakom
svarta klippor, och den blå lotusen “sken i djupet som
stjärnor med döfvande doft och med glans som mänskliga
ögon“.
Det längsta och märkligaste poemet i denna grupp
är “Smeden och döden“, bygdt på en gammal folksaga
om huru Döden blef fängslad, som om det mänskliga eländet
därmed vore röjdt ur världen. Men just därigenom vardt
det så mycket värre på jorden, ty det blef en olidlig
Öfver-befolkning med ledsnad, hungersnöd och ändlös sjukdom.
Smeden måste sålunda bekväma sig till att släppa lös
den stygge fången. Den poetiska medeltidssägnen, hvari
Vrchlicky inlagt mycket af sin individuella uppfattning af
lifvets och dödens eviga växel värkan, är skrifven med en
suggererande kraft i den spöklika stämningen, med dråplig
humor i den kärfva, grothuggna sagostilen och med djup,
poetisk världsvishet i det skarpa meningsutbytet mellan den
otymplige smeden och “Skuggan“ (Gud). Då hela dikten
redan finnes i svensk öfversättning, må det vara nog att
här hänvisa till densamma. *)
*) “Ur Böhmens moderna diktning“, Göteborg 1894.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
