Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XLIV. Nya fragment af en hjältedikt. 1894
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti vinet lUtt som nereider.
En flöjtspelerska, som slutat, skrider
ut ur salen i sin tunna drilkt.
Vid sin skål den gamle vise drömmer,
ser de skatter, denna slöja gömmer,
hennes svarta hår och runda bröst;
ser, hur brådt den lilla foten flyger;
ser, hur rodnad öfver kinden smyger;
hör i drömmen hennes spel och röst.
Hon till tröskeln nått med lutad panna.
“Söta barn! Annu en smula stanna!
Ktesias dig väntar, jag nog vet.
Ljum är natten, hyacinten blommar.
Kittla än en stund de gamles gommar
med den röda läppens läckerhet!“
• »
Ängslig och förlägen flickan liöjde
åter flöjten och med spel förnöjde
gästerna i filosofens hus.
Underligt och fult den nu dock gnällde.
Ingen visste, att det föreställde»
älskogskranka gubbars sinnesrus.
Då hon slutat, ville hon otåligt
fly. “Mitt barn! Nu har du spelat dåligt.
Spela om just den där melodin,
som du stämde upp förlidna kvällen
för den där förnäme, unge sällen!
Gubbar njuta ock af eldigt vin.“
Åter lydde hon och sväljde harmen.
Flöjten tycktes ha fått lif, och barmen
svallade med tonerna i takt.
Hör, det jublar, kvittrar, ler och smäktar
ljufligt som ambrosia och nektar,
glittrande som himlens stjärneprakt.
“Ganska bra! Men ej så passioneradt
som då han med nickande markerat
sångens takt. Försök, förskrämda hind!“
Tyst hon stod med blicken slagen neder.
Flöjten föll. Hon skalf i alla leder,
som ett vide sviktande för vind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
