Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XLIV. Nya fragment af en hjältedikt. 1894
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon på knä för Plutos fot sig böjde
och en blick, af ilngslan tårad, höjde.
Men han log så liuldt och hennes hår
lätt berörde, liviskande: “För våren
passa icke mer de gråa håren.
Gack med frid, mitt barn, i Eros’ spår!“
Talmudskt motiv.
Uti den natt, då Davids stad och borg
i hedna händer föl lo, greps af sorg
Gud Fader. Genom molnens vågor summo
två änglar för att tända dagens sol,
då de en stark och gruflig röst fömummo:
“Hvad gör i sorgen på sin himlastol
Guds son, som härskar öfver världens ljus,
när allt hans hopp förintadt blir till grus,
och när sin äras arfvinge han finner
som lik på bår?“
— “Han släcker allt, som brinner,
och kläder himlens salar uti svart.“
I samma stunden himlen kolmörk vardt,
och stjärnor, sol och måne plötsligt släcktes.
Anyo samma röst i rymden väcktes:
“Hvad gör han nu?“
— “Allt, som på jordens klot
lian förr haft kärt, han trampar med sin fot
och krossar i sin sorg.“
Knappt hade orden
i rymden slungats ut, förrän all jorden
uti sitt inre skakades med dön,
och alla andar skälfde såsom rön,
då jorden sjönk i djupet som en boll.
Och stämman ljöd på nytt från alla håll:
“Hvad gör han nu?“
Med suckan änglaparet
till himlen flög. “Han tiger — lydde svaret —
och stirrar känslolös i öde rum.“
Från denna stund är Gud i himlen stum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
