Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XLVI. Parcernas bok. 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visa,
Af gräset grafvar täckas,
i grafvar växer ro.
I hjärtat känslor väckas,
som under gräset gro.
Inför de döda benen
blir hjärtat varmt pä nytt,
oeh vid den kalla stenen
jag ber om frid, som flytt.
O fridens ljufva gömma,
du dödens stilla dal,
där människan kan glömma
sitt lifs besvär oeh kval!
0 lät mig icke gäckas
1 denna fasta tro!
Af gräset grafvar täckas,
i grafvar växer ro.
b. Templa serena (1890 — 95), den milda
resignationens lugna stämningar med filosofisk själfbehärskning.
uTro ej på den fulla mänskliga lyckan — heter det i
uMänskolyckau — såsom det påstås i dikten, ty for
dem, som lida, äro de riktigt lyckliga människorna just
de grufligaste.“ Ju mindre begär, dess större
tillfredsställelse, och lifvets summa ligger i följande
Bönesuck.
Några droppar
lycka bara!
Några knoppar
kärlek blott!
Krafter spara
för den nästa dag!
Då skall jag
belåten vara
med den lott,
jag af ödet fått.
Poemet “ Alltu häntyder ock på att skalden funnit
det rätta botemedlet mot en andlig sjukdom: ömsesidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
