Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XLVI. Parcernas bok. 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtroende, förstående ock förlåtelse. Allt beror härvid
ytterst på oss själfva, ty om vi ej själfva vilja blifva
räddade, kan ingen himmelsk eller jordisk makt frälsa oss,
lika litet som den stränge ängeln i Baudelaires sonett “Le
Rebelleu kunde tvinga den otrogna själen att i en
handvändning omvända sig.
“Allt är ändå lagdt i våra händer,
blott vi vilja, blott vi kunna tröstas.
Gamla sår omsider kunna läkas:
hjärtat sjuder, hoppets lärka sjunger.
Blott i rätta stumlen rätta ordet
taladt blir och fattadt af den andre,
då kan allt. bli lika godt som fordom.“
Om den själskris, som skalden vid denna tid
utkämpade, synes ett vittnesbörd föreligga i följande dikt, hvars
hälft asketiska ton bildar en skarp motsats till 70- och
80-talets jublande lifslust och njutningsträngtan.
Frästelse.
En livar, som dväljs i drömmens andesfär:
som öfver stoftet aningsbägarn höjer:
som öfverlägsenhet bland dvärgar röjer —
har hemsökts utaf frästelsens begär.
Det hade Kristus, då på ökenstig
den ledes skugga i hans väg sig ställde
och erbjöd honom världens glans och välde:
“Allt vare ditt! Böj endast knä för mig!“
Det hade Sokrates, förrän han tömt
sin giftpokal. Han såg som i en hägring
Aspasia och lifvets ungdomsfägring:
“Tag blott tillbaka, hvad du nyss fördömt!“
Det hade Hus, förrn han på bål vardt bränd,
och Arnold *), Bruno och Savonarola.
När gatans hopar sitt: “Tillbaka!“ vråla,
så svarar idealet: “Framåt! Tänd!“
*) Af Brescia, brftnd i Rom 1155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
