Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - L. Pilgrimens visor. 1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men omsider Herren sig förbarmar.
Döden sänker sig i dina armar
och tar kalken bort, af tårar full.
Du, försonad, bäddas ned i mull.
Stundom händer dock, att döden dröjer.
Under bördan människan sig böjer
och med svett på pannan hviskar så:
Herre Gud! Låt kalken från mig gå!
Nej, det svaras. Drick den ur till botten
Detta vare dig den skönsta lotten,
att du mäktar tömma denna saft
med en mänskas hela jättekraft!
Kristus tömt den — större var hans pina.
Drick! Då skall du slippa att förtvina
fegt ibland de ömkliga och små. —
Gladt jag tömmer hälsans kalk också.
N:o 81.
Stilla frid med daggen sänker
sig på blommors söfda blad,
och af hvita hjordar blänker
hvitt bland trädens mörka rad.
Mossig tufva
höljs af ljufva
smekningar vid bäckens bad.
Hjärta! Här är ljuft att hvila.
Genom skyars tunna dräkt
månens strålar tyst sig sila.
Sedan solens glöd är släckt,
må din strimma
också glimma
på min själ vid dämpad fläkt!
Stänk med dina droppar bjärta
svalka på min vissna kropp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
