Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - LVII. Zenit öfverskridet... 1899
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Genom klyftor och pass uppenbarar en sund, om
ock resignerad lefnadsfilosoii. I poemet “En smula visdom“ I
bekänner han: “Kärare än giganterna, som trotsa himlen,
äro mig de, som lida i tysthet, ty just i sitt lidande röja
de mer trots, i det att de ständigt offra sitt hjärta åt den
hackande gamen.“ — I “Lifvets mål“ framhålles såsom
<[uinta essentia af lefnadsvishet att “vara träl i arbete,
men sin viljas herre, lugnt mottaga både fröjd och sorg,
se den egna lyckan begrafven i andras lycka, dikta om
himmelriken, där drömmen om paradiset försvunnit, och att
låta hundratals dikter jubla i bröstet, fast munnen är stum“. ,
— Och i den vackra dikten “För lifvet“ gifves följande
råd: “Förakta aldrig ett människohjärta, ej ens det
obetydligaste, eländigaste och mest förtrampade, ty från hvarje
hjärta droppar ditt eget blod! Ditt hjärta är allas, och
allas hjärta är ditt.“
3. Vattensländor, modem satir och epigram.
4. Parken vid landsvägen, en samling rokoko-sonetter, j
5. Från städernas trottoarer, blandade hvardagsbilder.
6. Ekon i klipporna, rimmade disticha med
epigrammatisk point, t. ex. om “Afrodite“, som “skapades af skum
och blod“ och som lämnar skum och blod i spåren efter sig.
7. Utkikstornet vid stranden, samlingens bästa och
viktigaste grupp, innehåller dels visor, dels några
djupsinniga diktverk, som rättast bort hänföras till någon af
de “episka fragmentens“ böcker. Poemet “Profeten“ erinrar
i uppslaget något om Lermontovs bekanta dikt med samma
namn, men har ett helt annat innehåll och syfte. Den
af människorna oförstådde profeten drar sig undan till 1
öknen för -att sällskapa med naturen och djuren. En ande
uppmanar honom då att återvända till människorna för
att förädla dem, men han svarar härpå: “Jag har ett lejons
krafter, men äger ej styrka nog att återvända till
människorna.“ — Särskildt tre storslagna dikter förtjena här
att omnämnas.
“Sol ve t saeclum“, en pessimistisk betraktelse öfver det
snart tilländalupna århundradet med dess gäckade forhopp- ’
ningar och illusioner: “Hvad ha profeternas sånger tjenat 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
