Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - LVII. Zenit öfverskridet... 1899
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till? Kristi och Platos drömmar äro allt fortfarande
drömmar. Du — gamla sekel — har låtit din kraft urarta
till öfvervåld; du är en dvärg, som inbillat sig vara en
jätte, och i själ och hjärta förblir du barbar.“
“Den gamle Attila och Tamerlan befalla.
I din kulturs palats ånyo plats de ta.
Men världshistorien skall om kort till doms dig kalla.
Napoleon du är vid brinnande Moskva.“
“Samvetet“. Skalden tyckte sig i drömmen irra
kring bland vålnader och spörja efter Gud. Då visade
sig en gorgonlik skepnad, som uppgaf sig vara Samvetet,
människans domare, den enda sanningen och Guds
spårhund, som följer människan hack i häl; det är “Banquos
ande vid Macbeths bankett“, den gruflige hämnaren och
straffaren, men farlig blott för de dåliga människorna, ty
den vise och helige rädes ej för dess åsyn.
"Jag är det öga, Kam såg i öknen.
Jag snaran är, som knöts kring Judas’ hals.
Jag Jesus är, som aflatskrämarn dömer,
är konstnärns blick inför hans eget värk . ..
Vid döda seklers utgångsport jag ståndar
— jag domarn, Gud, som öfverlefver allt.
Hvarhälst jag synes, människan sig våndar."
Men människan förfärades dock icke vid denna
hotfulla straffpredikan, utan sade lugnt åt Samvetet: “Du
;kall dock dricka dödens kalk med mig och förgås med
nig, ty du är lefvande blott i min föreställning.“
“Två röster“, ett väldigt motstycke till “Demogorgon“
“Fläckar på solen“, ett uttryck för en förtviflan, som
er en befrielse till och med i hotet om en
världsunder-jång såsom ett himmelens straff för människosläktets
fram-lärdande i synder och laster. I själfva värket är dikten
n ny sång till den eviga kärlekens lof, ty Gud måste
änkas såsom den absoluta kärleken och äljes vore Han en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
