Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - LIX. Skaldeåret. 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, jag hör din milda röst,
ser din panna, blek som döden.
Och jag känner i mitt bröst
af en slocknad l&ga glöden.
Slutdikten handlar om uDen torra grenenu, där det
tomma fågelboet ännn är kvar på hösten och där ett annat
fågelpar }mn finna en fristad under stormen. Men till
slut skal} äfven fågelboet falla ned, och ingen bryr sig
om att ta upp det. Fåglar skola dock nästa vår åter
sjunga på den nakna grenen.
2. Stilla sarger andas saknad efter den svunna
ungdomen. — Vid anblicken af en gammal park (i poemet
uHvem har ändrats?“) känner han ej längre igen den
och undrar, hvems fel det är — parkens eller hans egen
förändring. Men “jag blyges lika litet for mina gamla
svärmerier som för min första kärlek“.
3. Skuggor och silhuetter, något sjukliga
ögonblicks-stämningar och skuggbilder. Exempel:
Magdalenas bönesuck.
Låt mig hvila, låt mig gråta
vid din fot, o hvite Krist!
Hvad kan bittra tåren båta?
Ett allena här är visst
liksom himlens stjärnor klara:
att sitt hjärta rent bevara.
4. Templa serena, personliga bekännelser af olika
känslostämningar och antydningar om skaldens eget poetiska
väsen. I allmänhet kännetecknas -de af lugn lifstro och
medvetandet af samhörighet med alla lefvande varelser. I
“Omars vishet“ heter det: “Jag är en guldsträngad harpa
i öknen, hvars strängar dallra, då månen går upp. I dess
glans spelar kärleken på mig; orden äro jordiska, men
musiken kommer från paradiset.“ Ungefär samma tanke
återkommer i den synnerligt vackra slutdikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
