Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - LXIV. Votivtaflor. 1902 - LXV. Mitt fosterland. 1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Lucifers himlafärd“ är ett, om ock svagt försök
att finna en lösning på den stora dualismen i
mänsklighetens historia. Satan har tröttnat på att bara hata,
finner kampen fruktlös och trängtar till solljus och
blomdoft. Men G-ud var lika obeveklig för hans böner som
för hans vädjande till den oändliga kärleken. Förslöad sjönk
Lucifer tillbaka i sin dvala, och sekler förgingo. Men en
gång vaknade han upp och kände nu ej igen den
pånytt-födda naturen med dess rena, klara luft, full af balsamisk
doft. Memnons stod tycktes vinka åt honom, och allt
förgylldes af ett jätteklot, som sken upp öfver hafvet.
Ja, det var solen. Hela näjden badade i ljus, och djuren
sprutto till, träffade af en elektrisk ström, som framkallade
nytt lif och förenade allt med lifvet.
“Förkrossad satan sjönk och ögonlocken sänkte,
då Memnon åter sjöng med seklers glömda ljud.
I fuktig ögonvrå det glimmade och blänkte;
han somnade. Nu först han fann inom sig Gud.“
Dikten är något dunkel, och dess komposition står
ej i jämnhöjd med dess idé. Men det är betecknande för
Vrchlickys hela världsåskådning, att mänsklighetens episka
fragment dock måste få ett lyckligt slut, liksom hvarje
äkta hjältedikt, och att alla mänskliga strider och
motsättningar måste förklinga i den stora världsförsoningens
milda slutackord. Ur denna synpunkt är dikten en af
Vrchlickys viktigaste*
LXV. Mitt fosterland, 1902, 112 patriotiska dikter
(218 sid.), af hvilka en del utkom redan 1888 under titeln
“På hembygdens mark“, en annan del år 1901 under
rubriken “Stämningar och sagor“. Det hela är ett
förhärligande af fosterjorden, som i inledningsdikten krönes
med tre kransar: ärans, undergångens och pånyttfödelsens.
1. På landet, naturbilder från skogar och ängar,
liksom i förstlingsdikterna, men med ännu mer harmonisk, >
naturlig realism i landskapsmålningen. Åter är det Böhmer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
