Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 1. Produktivitet och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess blomstring och alla dess krafter!“ Och i “Min poetik“
(XX) yppar han, att “h varje företeelse i naturen är
for mig en lyrisk dikt; epos dånar i historiens häfder;
människolifvet är ett drama; oden klinga i arla kvitter,
elegier hviska i nattens sköte, våren är en enda idyll,
och stormvinden sjunger hymner" o. s. v.
Ehuru Vrchlicky i grunden är en djupt reflekterande
natur, får denna reflexion dock aldrig öfverhand öfver
känslan. För hvarje stor skald är den rena metafysiken
en styggelse, och Vrchlicky utgör intet undantag från
regeln. Afven i de fall, där han fördjupar sig i de
svåraste problem, t. ex. lifvet och döden eller
guds-begreppet, förstår hans poetiska instinkt att undvika den
abstrakta terminologin och skapar klara, konkreta bilder.
Stämningen grumlas aldrig. I samband med detta i formell
ästetisk mening tendensfria drag står hans politiska
indifferens, så till vida, att han, trots all patriotisk
hänförelse, aldrig sänker sig till dagens politiska kif ooh
småaktiga parti- och nationalitetsfäjder, något som i Böhmen
torde vara särskildt svårt att undvika. I denna mening är
Vrchlicky, trots borgerlig börd och väsen i öfrigt, en ästetisk
aristokrat, och änskönt han har ett vida känsligare öra
för den sociala nutidens missljud och stormsignaler än
någonsin den förnäme Goethe, blir hans sångmö aldrig
demagogisk. Ehuru hela världshistorien upprullas för oss
i de “episka fragmentens“ tablåer med aningsperspektiv
öfver framtiden, blir hela den “sociala frågan“ endast i
sina stora, breda drag behandlad af honom ur rent poetisk
synpunkt, och af den nyaste tidens historia är det knappt
mer än spridda scener ur den stora franska revolutionen
som han stannar vid. Denna i god mening opolitiska
kulturståndpunkt gör ock, att ingen slavisk skald torde
vara så väl tolererad och högt skattad i den tyska
litteraturvärlden som han. Till en sådan aggressiv tendensdiktning,
som skiner fram i Sienkiewicz’ för öfrigt förträffliga roman
“Korsriddarne“, skulle Vrchlicky aldrig kunna göra sig
skyldig.
Under sådana förhållanden är det naturligt, att Vrch-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
