- Project Runeberg -  Jaroslav Vrchlický. En litterär studie /
160

(1904) [MARC] Author: Alfred Jensen With: Jaroslav Vrchlický - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 1. Produktivitet och idealism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lickys hela skaldskap präglas af en idealistisk ädelhet, och
att han på djupaste allvar tager sin poetiska lifsuppgift.
I “Det tror jag ej“ (XXIX) protesterar han mot de
klentrognes påstående, att “det hesperiska paradiset är
öde, att dikten irrar hemlös i trasor och att trubadurers
och fauners röster förstummats. Ty alltjämt doftar rosen,
rägnbågen spelar i olika färger, fåglar sjunga och skogar
susa. Jag tror ej, att människoanden försämrats eller att
kärleken upphört att vara den axel, kring hvilken världen
vrider sig. Nej, poesin är densamma som förr; hon ler och
gråter, sjunger, brinner och beder som förr. Det är blott
människorna, som ej alltid äro så friska och ungdomliga.
På pannan har damm lagrat sig, och på hjärtat ligger
ett stenblock. De kasta skulden på poesin i stället for
att förebrå sig själfva.“

Denna höga tanke om skaldens mission återkommer
ofta. I “Poesin“ (XV) heter det, att diktens fe ej längre
är den barnsligt lekande mö, som inspirerat Homer och
Anakreon. Nu klagar hon ofta än som en Niobe, än som
en fallen ängel. Men just därför ställas så mycket större
kraf på den nutida poeten. I “Muezzin“ (XXXVII)
liknas denne vid den på minaretens topp vakande prästen:

“O skald! Du Ur en muezzin också,
som håller vakt på tankens höga torn
och ropar dikten ut åt alla liåll.

Men tanklöst mänskorna där nere gå.“

Ty poesin är oförgänglig, äfven om hon ej alltid höres
eller synes. Hon är som snäckan (XV), i hvilken det susar
underligt om oceanens hemligheter, då man lägger henne
till örat; på samma sätt är det ock med dikten:

“Dig slungar oceanen mot den strand,
som kallas tiden. Likasom en snäcka,
du ligger okänd uti mänskovimlet.

Väl är det sannt, att många dig bele
med hån. Men bry dig ej därom! Dröm på!

En gång den dagen kommer, då du hittas
af någon vis, och då skall du förtälja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jajaroslav/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free