- Project Runeberg -  Jaroslav Vrchlický. En litterär studie /
179

(1904) [MARC] Author: Alfred Jensen With: Jaroslav Vrchlický - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 2. Naturen och hjärtat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans reflekterande fantasi alldeles oberörd. I
diktsamlingarna XXXIII och XL VIII är den elegiska tonen
förhärskande, och i XLV spåras en kris, som lägger hans
kärlekslycka i graf. Men det var dock endast skendöd,
ty kärleken är till sitt väsen oförstörbar. Redan i XLVI
är jämnvikten i det närmaste återställd, ty “hjärtat utan
kärlek är ett tomt hus“. Och då han i dikten
“Räkenskap“ (XLV) hemsökes af en anklagande demon, kan han
endast blifva honom kvitt genom att uttala det enda ordet:
kärlek!

I den tidigare perioden af sitt författarskap skref
Vrchlicky en erotisk dikt, som synes mig symptomatisk
för hela hans personliga erotiska utveckling. Poemets
uppslag och början äro tämligen konventionella, men
slutackorden röja en djupare uppfattning af kärlekens betydelse
tor de båda könen än hvad en tjuguettårig skalds
livserfarenhet i regeln medhunnit. Poemet heter

Den brustna strängen (VI).

Sjung sången om igen! Den är mig kär.

Där spegla sig liksom i hafvets vågor
min spillda ungdom, mina kärlekslågor,
min dikt och mina lidelsers begär.

Sjung om den!

Från sin plats hon rest sig sakta.
I hennes sida klädnings hvita glans
en likhet — tycktes mig — hos henne fanns
med andar, som kring nattens grafvar vakta.

Hon vid klaveret satte sig, och skyggt
smög handen sakta fram som fjärilns flykt.

Mitt sinne greps ånyo af förtjusning:

Jag såg mitt hem, jag hörde skogens susning.

Hon spelade. — O ungdom! Lycka! Drömmar!

Jag såg en park, af lummig grönska mörk,
där månens sken på ormbunksbladen strömmar;
där vide flätar sig bland al och björk;
där kvällens purpurrodnad mjukt sig sänker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jajaroslav/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free