- Project Runeberg -  Jaroslav Vrchlický. En litterär studie /
183

(1904) [MARC] Author: Alfred Jensen With: Jaroslav Vrchlický - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 2. Naturen och hjärtat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men ingen näjd är skalden kärare än Sumava*), där
lian tillbragt en del af sin ungdom, och dit hans fantasi
gärna återvänder. I “Afton vid Vita va“ (XXVII)
(= Moldau, vid hvars kaj i Prag Vrchlickys bostad är
belägen) sjunger han:

“O, om jag kun do vända dit igen
till skogen, mina ungdomsdrömmars vän,
där mina känslors glöd till flamma tändes,
och mina dikters gyllne vingar spändes,
där mina tankar nådde molnens spetsar
högt öfver afundsjuke örnens kretsar!

Allt annat ville jag så gärna lämna,
som människorna pläga lycka nämna.

Hur gärna jag min kosa ville ställa

till skog och ängar, till min ungdoms källa!

Jag ville famna fur och be livar ström:

O, vaggen in mig i min barndoms dröm
och svalken mina läppar! Pånyttföden!

Ja, dit igen, till klippors ekon, tunga
som suckanden ur evighetens lunga!

Ilort till naturens sömn, jungfruligt skön,
att åter knäppa händerna till bön.“

Och ännu i XL VII ägnas en lång dikt åt “Skogens

sus“:

“Ej vet ett groblad, hvad det säger mossan.

Ej hagtomsbusken vet, hvad rönnen hviskar;
ej björken, hvad hon täljer af venboken.

Ej någon svarar. Men till en koral
förenas alla dessa skogens stämmor
och sjunga, klinga, sjuda, dåna samfäldt
som hviskningar af kärleksdruckna läppar.

Och öfver deras hufvuden sig lyfte
mot stjärnehimlen skogens stora hymn,
en sång om lifvet och en sång om kärlek.

Nu visste hvarje träd och ört och blomma,
hvarför de växte och af solen njöto;
nu föddes ord af dessa tusen munnar,
af gröna blad och strån, som sammanflätats.“

*) Dit förlfigges ock den allegoriska fabeln “Gräshoppan och
tomten“ (III).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jajaroslav/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free