Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 2. Naturen och hjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan dem är bredd en blomstermatta,
skimrande af färger, full af väldoft:
hvita lotus, som hinduen dyrkar,
rosen, hvari kärleksguden slumrar,
och kring sjöar, som smaragden gröna,
slingrar sig en krans af hvita liljor,
hyacinter, eldigt röda astrar.“
Och det älskande paret går allt längre in i skogen
för att leta rätt på den underbara källan:
“ — — I ett ljusgrått töcken
bortom blåa bärg sjönk sommarsolen.
Gamla jorden lade sig att sofva.
och den gröna, djupa, vida skogen
hälsade oss med sin ljufva susning,
tog emot oss såsom gamla vänner.
Länge gingo vi på mossans sammet,
där som pärlor sommarnattens sländor
ut till flykt små fina vingar spände.
Se, emellan höga trädens kronor
stora stjärnor se på oss från of van,
se på oss med sina gyllne ögon,
liksom om de också ville njuta
af vår djärfva vandring midt i natten.
Hvita björkar skymtade i lundar,
sträckte mot oss sina långa rötter,
och den höga furans gråa mossa
svajade för oss i månens glitter
såsom skägget på en gammal tomte . . .
“Känner du, min älskling, trolldomsordet,
som från bottnen hämtar gyllne nyckeln?“ —
“Nej, det vet jag ej. Det vet Gud Fader,
Herren Gud, som gynnar ungas kärlek.“
Besläktad med denna skogsidyll är “Sagan om Merlin *
(XIII), hvilken
“— — — sitter uti klippig grotta.
Rundt kring honom susa gamla skogar.
Öfver -honom sväfva gråa skyar,
som i tänjda rader aldrig liäjdas.
Merlin sitter och med siaröga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
