Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 2. Naturen och hjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hör, hur det sjuder i den nakna furen!
Se svanor uti majestätisk rad!
Se, dimmans förlåt faller från naturen
och frigjord glänser bäckarnas kaskad.
Den rena kärleken, på guldchar buren,
har kommit och tar spiran segerglad.
Och svanorna, som sjunga blott i döden,
förmått att lösa isens dolda flöden.“
Endast i en dikt har Vrchlicky fördjupat Merlin-stoffet
i samma uFaustu -mening som Immermann i sitt
dramatiska mysterium “Merlin, eine Mytheu, nämligen i “Merlins
förbannelse“ (XLIY). Sonen af satan och den rena
jungfrun sitter fängslad och grubblar öfver, hvarför Kristus
led med de fattige, bröt brödet med lärjungarne i Emmaus,
och hvarför alltid ny gråt följer i korsets spår. Han
sofver i sitt fängelse, en bild af den evigt olösta världsgåtan,
och han rör sig knappt, då “framtidens vårflod såsom en
lavin krossar både måne och kors“. — Men huru lifligt
Merlin-sagan alltjämt sysselsatt skaldens fantasi, framgår
af flera andra ställen: I “Ariosto“ (XLIII) kallar han
rimmet en ännu större trollkarl än Merlin; i prologen till
LXIII liknar han sig själf vid Merlin, som sitter förtrollad
i sitt träd, lyssnande till lärkans drill, åskans dån, granens
sus och bäckens sorl, och i den förtjusande ‘‘Romansen
om den förtrollade trädgården“ (XLII) sjunger han
om barndomens förlorade sagoslott:
“Den parken ser jag aldrig mer,
hur än jag täljer åren.
Som Merlin, söfd jag sjunker ner
_ på- mossbevuxna spåren
och stirrar långt i rymden hän
mot sagans slott, fördoldt af trän,
och blicken skyms af tåren.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
