Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra delen
- Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik
- 3. Patriotism och “kosmopolitism“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag sporde vinden: Du, som sinne
för flyktighet och skiften har,
hvart för du mitt betyngda minne?
Han mälde: Det på strand blef kvar!
Ung, fri och säll, du ej bör ängslas!
Så lärde västerns purpurbrand. —
Nej, allestädes jag dock fängslas
af fosterjordens tunga band.
* *
*
I olikhet med många andra slaviska skalder, särskildt
Svatopluk öech, står Vrchlicky, kanske just därför att
han är en så fint bildad kulturmänniska i västerländsk
mening, ganska främmande för de öfriga slaviska folken,
och det är endast undantagsvis som han berör den
allmänna slaviska frågan, t. ex. i ttHaremtt (XXXV), där
den på hans landsman öermåks talla målade
montenegrin-skan blir för honom en symbol af de i stum sorg
försänkta och på hämndplaner rufvande slaverna. Betecknande
är i detta hänseende dikten om Kollår*) “Vid budskapet
att hans lik ej fick flyttas till Böhmen“ (XXXVII).
En så varmt förstående dikt till den älsklige panslavistens
minne kan endast skrifvas af en slavisk skald; men i all
slavisk-patriotisk indignation ger poemet ändå snarare
uttryck åt vemod öfver Kollårs naiva, reaktionärt värkande
svärmerier och ett visst medlidande med panslavismen
såsom en politisk utopi.
Men för en slavisk nation har Vrchlicky alltid
svärmat, och det är för det polska brödrafolket, genom religion,
språk och historia närmast hänvisadt till Böhmens slaver,
ehuru den polska litteraturen (med undantag af Mickiewicz
och Sienkiewicz) för öfrigt lämnats tämligen obeaktad af
de andra slaviska stammarna, hvilka framför allt känt sig
dragna till Ryssland. Hos Vrchlicky är förhållandet
om-vändt. I sin dikt “Till Polen 1866“ (XXIX) utropar
han: “O narrar! Barn, som ännu tron på historiens rätt-
*) t 1852 i Wien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:52 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jajaroslav/0198.html
