Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 3. Patriotism och “kosmopolitism“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lickÿ alls icke bekajad af den själföfverskattning och
jollrande barnslighet, som Hugo på äldre dar koketterade med.
Och Hugo, cesarismens och klerikalismens oförsonlige
motståndare, är i sitt religiösa väsen vida mindre
intressant än den skiftningsrike, tvifvelsjuke Vrchlickÿ. Det
skulle bestämdt aldrig fallit V. in att framställa den
religiösa frågan så naivt enkel som Hugo gör det i t. ex.
“Au bas d’un crucifix“:
"Vous qui pleurez, venez à ce Dieu, car il pleure.
Vous qui souffrez, venez l\ lui, car il guérit.“
Eller man jämföre det lättvindiga medlet att bli salig
i Hugos “Le pont“ med Vrchlickÿs “Vägledaren“ (XV),
h vilket stycke jag längre fram återger i öf versättning !
Huru mycket öfverlägsen är icke här slaven både såsom
psykolog och konstnär!
Men ett har Vrchlickÿ lärt af Hugo och “les
Parnassiens“: det poetiska språkets plastiska klarhet och cisele-
rade skönhet. Och snarare ha Leconte de Lisle och Th.
de Banville därvidlag invärkat mer än Hugo.
Och vill man söka värkliga läromästare för Vrchlickÿs
diktkonst, bör man dock knappt söka dem i Frankrike,
utan snarare i Italien och i Tyskland. Hans båda lärare
heta Dante och Goethe, och sämre mönster kan en ung
poet välja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
