Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(XXI) tycktes honom en fönstermålning, framställande yttersta
domen, blifva så förgylld af morgonsolen, att det såg nt,
som om de förtappade kommit från helvetet till paradiset
och som om själfva satan vardt förklarad. I “Ultima
T hule“ (XXI) irrar mänskligheten i världens medelpunkt
såsom Dante i helvetets spiraler. Frihetens ängel (“Statyn
i Hewyorks hamn“, XXIX), liknar i sin blodröda glans
det danteska helvetets grufliga ängel. I “Panteón“
(XXXVI) “hälsar han stjärnorna liksom Dante“, och i
“Epilogen“ till XLII känner han sig tyna bort öfver arbetet
liksom D. — Af föregående Dánte-kult i den cechiska
diktkonsten är mig endast bekant Friö’ dikt: “U stop
Dante-ova nåhrobku“.
Dessutom äro flera citat och motiv direkt lånade ur
Commedian. Den har gifvit uppslag till 12 sonetter i
XXXVII, och en sonett i XLVIII bär titeln: “Nel mezzo
di cammin del nostra vita“. I “Vittoria Colonna“ (IV)
citerar Michelangelo Dante 5 gånger samt begagnar sig af
den bekanta slut versen i Francesca-episoden (Inf. V: 138).
”Ormgrottan“ (LXVI) är en modärn allegorisk
omskrif-ning af Helvetet, och Michal Szwejcer (XXXV) måste
under sitt emigrantlif såsom Dante (Purg. XVII: 58) “äta
andras salta bröd och trampa andras trappor“. Rätt lustig
är episoden “Dante“ (LII), då Vrchlicky en mörk kväll
i Livornos hamn råkade leja en båt, som hette ’Dante’.
Han blef så suggererad af namnet och af mörkret, att han
utbrast: “Helvetet!“, då båtföraren mumlat: “Land!“
Drastiskt var gondolierens svar: “Helvete? — ja, det kan komma
på ett ut!“
Från Inferno XXI: 38 har Vrchlicky fått
uppränningen till sin “Legend om den heliga Zitau (XIII) i
Lucca. Då hon en gång skulle tillreda en festmåltid för
sin husbonde, glömde hon sig kvar i kyrkan; men vid sin
försenade hemkomst fann hon änglar såsom kökspojkar,
och middagen afåts med bästa aptit. Och ur Inferno
XXVIII: 56 har stoffet hämtats till uFra Dolcino“ *)
(LVIII):
*) Jmfr. W. E. Lidforss’ Dante-kommentarier, sid. 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
