Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svärden flögo upp ur skidor,
vinet rann vid bordets sidor,
och från spiselhärd och skrubb
redo vid trumpet och puka
på en kvastkäpp och en kruka
Lilita och Beelzebub.
Stolarna med stinna magar
stultade som gubbar kring;
stånkorna sig själfmant ställde
på panelens svarta ring;
in från gatan genom rutan
yrde höns — tre hundra — utan
att dock glaset därvid sprack.
Krögarn, skrämd af denna röra,
ref sig ängsligt vid sitt öra:
Fram ett åsneöra stack.
Midnattstimmen slog. Af tystnad
efterträddes larm och glam.
Faust sade: “Mina konsters
höjdpunkt skall nu träda fram.
Andar jag för er besvärjer
i eteriskt rena färger,
såsom skuggor i en ram.
Svek ej bor i undervärken.
Albert Magnus här I märken,
Abailard och Nostradam.“
Så en duk af lärft han spänner
upp på krogens bortre mur,
och i tomma luften tecknas
mången underlig figur.
Sen han ritat trollska ringar
kring sig själf, hans stämma klingar
“Ande fram i denna stund,
är du Nimrod eller Abel,
son af Roma eller Babel,
drake, lejon eller hund!“
Främst bland skuggorna den store
Alexander högrest gick;
Hektor, Ajax, Andromache
med en evigt sorgsen blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
