Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och rundt kring honom irra skuggor kring,
som blotta täckelset för nya tider
och rufva öfver underbara ting
liksom sibyllor eller evmenider.
Hvar Hro de? Hvart gå de? Deras tropp
som lava genom mina ådror strömmar.
Jag känner, hur det mörknar kring min kropp,
och hur jag skrämmes som i bamadrömmar.
Ur sömnen väckt, jag hviskar fram en bön:
O Herre! Gif mig denna ängels styrka,
då du mig gjort så arm på hopp och lön,
och då jag utstötts ur din renhets kyrka;
då du ej unnat, att den minsta fläkt
af kärlek fått mitt arma hufvud smeka;
då du ej unnat mig i morgonväkt
vid moders barm med barnaoskuld leka!
När du har skämt mitt vetande med stoft
och iliällt drägg uti min skönhets skålar;
när stank förpästade min känslas doft,
och när jag stungits jämt af ondskans nålar;
när böckers klokskap hånlog åt mitt vett,
och döden grinat bakom kinder unga;
när ödet blott förbannat, då jag bedt,
och när jag blott lärt häda med min tunga;
när allt du tog — låt mig ha kvar till sist
de skuggor, som mig frid i hjärtat hviska!
Jag skall ej klaga då, att bräcklig kvist
jag Hr, som ödets alla vindar piska.
Den sköra kvisten susar ock, fast böjd,
och näste där åt sångens fåglar räckes.
O, låt mig drömma! Det är dock en fröjd
att åse själf, hur solen i mig släckes.
Jag också haft en sol uti min barm,
en sol af kärlek, vetande och krafter.
• •
Ar det mitt fel, att mörkret gjort mig arm,
att Jobs elände sugit lifvets safter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
