Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människan *). Orion bannar honom for hans djärfhet och
förklarar, att himlaraes mystär är outgrundlig för den
blinda människan. Men Hilarión anar, att människans lif är
befryndadt med stjärnornas, och då Orion hänvisar till
himlakropparnas urkraft, hvaraf blott några droppar
kommit den lilla jorden till godo, svarar Hilarión, att mänskan
är förmer än vågor och stjärnor, och att hon sträfvar
uppåt.
Orion:
“Ville Gud förläna flykt
åt din själ, Han gifvit vingar.
Men till jorden Hr du tryckt,
och i stoftet jag dig tvingar.“
Hilarion:
“Ja, ltttt det Hr att medels vingar sväfva.
Men att förutan dem i rymden strilfva —
det är för mänskan segerns bästa lott.
Om ock min längtan Hr en villa blott,
jag kraft och segertro inom mig känner.“
Orion:
“Tillbaka, jordmask! Jag min båge spänner.“
Hilarion:
“Men hvarför sjunker du så hastigt ner,
och hvarför bleknar kinden? O, jag ser,
hur solen, världens drottning, härligt brinner.
Hvar Hr din båge och din arm ? Du svinner
som gråhvit prick på himlens blåa pell.
Var hälsad, sol, som bringar lif vet-! Hell!“
Trött efter sitt undergörande segertåg genom världen,
kommer Hilarion slutligen till Cypern för att få ro. Där
är ett Venns-tempel, ödsligt om dagen, men om natten
lifvadt af näktergalar, fjärilar och rosor i stjärneglitter,
och Hilarion hörde därifrån en sång om vår och lek,
kvinnoskönhet och lifsglädje. Så lefde han där flera år i
*)Jmf. slutstrofen i “Meydun-pyramiden“ (XVI).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
