Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 2. Lifvet och döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vardt nu samma resultat, som då smeden band fast Döden
vid päronträdet: tråkighet, sjukdomar och lifsleda. En
gubbe drefs omsider af nyfikenhet att gå ut ur staden,
men kom ej tillbaka. Andra följde exemplet, och snart
var hela staden folktom, ty ingen fann nu mera vägen
till döden svår eller hemsk. Till sist var Döden ensam
på platsen och ritade i sanden ett: Fuit.
Ett för poetisk behandling synnerligen lämpligt motiv
för lifvets logiska fortvaro har Vrchlicky med snillrik blick
ock funnit i den bibliska sägnen om syndafloden. Jehovah
kunde visserligen i sin rättrådighets vrede straffa
människorna för deras ondska, men han kunde icke förgöra
själfva lifsprincipen, ty det skulle varit meningslöst eller
själfmotsägande, en dödsdom öfver hans eget värk. I
sonetten “Syndaflodens dotter“ (XI) frågar
medlidandets ängel Q-ud Fader, om han vid syndafloden ej vill
k vari ämna något spår af det svunna släktet, och denne
svarar då: “Kring deras grafvar vinets ranka slingras.“
I “Rägnbågen“ (V) låter skalden Noak uppstämma en
tack- och lofsång till skaparen för den underbara
räddningen, och i den titaniskt sublima “Lifvets sång“*)
(XXV) sjunger Noak i sin bräckliga farkost en trotsigt
jublande hymn till lifvets outsinliga källa, hvars flöden
lifvets herre ej mäktar stänga:
“Lifvet ej drunknar i denna förgängelse.
Lifvet sig frigör ur syndflodens fängelse.
Lifvet är kvar i mitt blod.
Skonad från slukande, kväfvande häktena,
bringar jag lifvet åt kommande släktena,
bringar dem 1 ef nådens mod.
Lif, du som kväller ur eviga flödena!
Underbart länkar du människoödena,
trotsande faror och kval“ .,.
Likadan är tankegången i poemet “Böcklin och
döden“ (XLIII), skrifvet med anslutning till målarens
*) öfversatt på svenska i “Ur Böhmens modärna diktning“
(Göteborg 1894).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
