- Project Runeberg -  Jaroslav Vrchlický. En litterär studie /
243

(1904) [MARC] Author: Alfred Jensen With: Jaroslav Vrchlický - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 2. Lifvet och döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bekanta själfporträtt, där döden såsom fiolspelare smyger
sig fram till konstnären:

“Och döden spelte: Skratt och spratt!

En gång jag siikert får dig fatt.

Hnr än du spjärnar och dig slingrar,
så nås du dock af mina fingrar.

När konsten bjuder bägarns glöd,
du finner i dess drägg dock död.

När pänseln färgers tonspel sprider,
min stråke sorgemarschen gnider.“

Men mästaren ler lugnt mot mästermannen och straffar
honom med att rita af hans fula figur:

“Ty det är konstens segerlön
att hinna lifvets högsta krön,
att skapa, bilda och befria,
när lömskt du lyfter livässad lia.

Yi veta intet, du och jag,
om rätt och falskt, om lifvets lag.

Du irrar blindt. Men jag dock anar
odödligheten, som jag danar.“

Samma bild förekommer i 61:a sången af “Pilgrimens
visor“ (L). Döden kom till hans läger såsom speleman
och ville spela på hans hjärta för att slå bort alla sorger.
Då svarade eremiten: “På dessa strängar har satan spelat;
tonerna kallades synder och idealet försvann. På dessa
strängar ha ock änglar spelat, och det klingade skönt som
en dröm. På dem har äfven en kvinna spelat, och jag
åtrådde kärlek, men det var en villa. Jag vet allt och
känner allt utom paradisets frid. Därför har jag längtat
efter dig, och nu får du spela för mig.“ ♦

Om nu det mänskliga lifvet och döden äro endast
olika uppenbarelseformer af samma världsidé, är det i själfvä
värket svårt att skilja dem åt, och man vet knappt, hvar
det ena slutar och det andra tar vid under detta ständiga
kretslopp. I “Den första rosen“ (III) utandas den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jajaroslav/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free