Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 2. Lifvet och döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundraårige rabbinen Levi *) på sin födelsedag sin sista suck,
då han luktar på den första vårrosen, som hans lilla
sondotter räcker honom. I “Bofcetéchs kors“ (VTII )svarar
Ahasver på Boäetéchs fråga, huruvida döden löser tillvarons
gåta vid evighetens tröskel:
"O fråga ej! Bet erfar du i diklon.
Nog vare sagdt: Förintelse ej finnes,
ej häller död — en öfvergång allena,
allt är i kretslopp, allt i ständig daning.
Blott mänskans feghet har uppfunnit döden.
I döden gror allt lifvets frö för oss
— ej hvarje människas, men universums.“
Denna ständiga pånyttfödelse i naturen är ett af
skaldens älsklingsämnen. I den poetiska skissen “På gamla
kyrkogården“ (LXIII) får han af en vän höra, att
dennes vackra villa är byggd på en gammal hednisk
graf-plats, och sålunda hade på grafvar vaggor satts för
kommande släkten. Men enär han stört de sofvandes graffrid,
måste ett försoningsoffer lämnas, och därför dog hans mest
älskade barn. Lifvet är en rundgång genom döden, och
grafvar behöfvas, för att nytt lif skall spira upp. “Men
ingen får tro sig vara absolut lycklig, ty alla äro vi stoft och
mull.a — Och i uDon Juans sista kärlek“ (XXXI)
säger den ångerlulle älskogs hjälten åt Pachita:
“Uti hafvets djup, i knoppar,
uti åskans dån, i droppar
utaf blod, i trädets toppar
sjuder ett oändligt lif,
som i evigt kretslopp glöder
och sig ständigt pånyttföder.“
Och innerligast framträder väl denna åskådning i
“Tvisten om själen“ (XXXV). Medan Döden är inne i en
stuga för att hämta ett litet döende barn, vänta ljusets
och mörkrets båda änglar utanför och tvista om, huruvida
den lilla barnasjälen skall tillhöra himmel eller helvete.
*) Den historiska förebild, som föresväfvat skalden, torde ha varit
den namnkunnige, ålderstigne rabbinen Jehuda Löw (1520—1609), begrafven
på Prags judiska kyrkogård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
