- Project Runeberg -  Jaroslav Vrchlický. En litterär studie /
247

(1904) [MARC] Author: Alfred Jensen With: Jaroslav Vrchlický - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 2. Lifvet och döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fortvifian utan att finna döden *). Han slog hufvudet
mot klippan, men hon mjuknade; han lopp till h af vet,
men vågorna slungade honom tillbaka, af fruktan att han
skulle besudla dem. Han ville störta sig i vulkaner, men
de utspydde honom igen. Slutligen sjönk han ned i
urskogen för att där bida sitt slut. Det växte mossa Öfver
honom, han såg själf ut som en gammal trädstam, och
endast brännmärket på pannan var ännu synligt. En
gång kommo jägare dit med den gamle Irad och hans son
Mariel i spetsen. De kände igen sin stamfar och funno, att
lifvet ej var alldeles utsläckt, då Kain ännu kunde stöna:

“O barn! Jag kan ej dö. Det Ur mitt lifs elände.

Förbannen mig än mer och flyn från denna trakt!

Så länge världen står, ha mina kval ej ände.

.Tag kan ej dö, förty jag döden eder bragt.

Jag — jag kan icke dö. Men döden er ej skonar.

Förbannen mig än mer uti ert groll och hat!

Jag ser, platt ingenting Jahves förbittring sonar" . . .

Han sjönk ned i mossan. Men de föllo på knä och
det ljöd i högtidlig kör: “Osälle stamfader! Känn dig
blidkad i ditt $rots, ty vi välsigna och tacka dig för din
välgärning!

“Vet! Vi, som här böjt knä, vi barn af samma fäder
— vi känna detta lif, så fullt af skräck och nöd.

Vi rusa hastigt fram som himlens yra väder
att finna, hvad din sten har alstrat — finna död.

Vi känna detta black, som våra fötter binder.

Vi veta, Evas barn, hurdant det är vårt lif.

Den, som har timligt gods, blir androm blott till hinder.

Ho kan förbanna dig? O nej! Välsignad blif!“

Kains hufvud försvann under mossan som i en graf.
Han var ändtligen död, och ättlingarne tackade honom
för hans lifs storvärk:

*) Förut behandladt i “Det första offret“ (V;.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jajaroslav/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free