Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 2. Lifvet och döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Dig tacka lika varmt en framtids nya söner,
för att du döden bragt, som bjuder oss sin famn,
oas i öknens sand, ett mål för fromma böner,
ett säkert utsiktstorn, en sista räddningshamn.
Till en koral vårt tack all mänskligheten samlar.
Sof lugnt i skogens djup, i kväfda trotsets natt!
Den, som för döden räds, i mullvadsblindhet famlar.
Den, som känt lifvets tyngd, ser dödens gryning gladt."
Ur en annan synpunkt kommer skalden till samma
mål i dikten “Nostradami synu (XXY). Den beryktade
astrologen hör olika röster, som prisa lifvet, men på samma
gång fasa för döden. Konungame veta, att döden krossar
deras makt och stundom fläckar med blod deras namn i
historiens häfder. Biskoparne känna, att döden är
oundviklig och lömskt smygande som en munk i kapuschong.
Adlingarne ängslas for dödens mörka framtidsskugga, som
når dem likaväl som bönderna. Äfven köpmän, bönder,
pilgrimer och älskande kunna ej njuta fullt af lifvet vid
tanken på döden; ja, till och med de spetälske hänga sig
ändå fast vid lifvet. Men endast ett slags människor äro
fullt lyckliga: dårarne, ty de ensamma tro sig ha besegrat
döden och drömma sällt om lif och makt. Den, som vill
bli odödlig, måste vara sinnesrubbad. Då döden kommer
till dårarne, blir han skamflat öfver att han är så
gammal och ful midt ibland deras blommor och vårdoft, och
han drar sig därför tillbaka. Då föll Nostradamus på knä
och utbrast:
“Du, som af mänskan tusenfaldt förbannats!
O
Välsignad vare du! At ond och from,
o död, du skipar ständigt rättvis dom."
Slutligen hafva vi den trösten, att det finnes en
gruf-ligare död än den rent lekamliga. Detta belyser skalden
med sonetten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
