Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 3. Gud och kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Gack hädan! Jag ej faller i din snara.
Han större är, är Gud — jag blott en jordmask.
Det är mitt värf att rödja väg för honom.
Mer kan jag ej; för mig är detta nog.“
Och så begynte han förkunna Jesu lof:
“Nu kommer eder Gud. O jämnen vägen!
Jag är hans stämma, som i öknen ljuder.
Han kommer, kommer, ty han måste komma.
Ar jag en ton, är han ett helt ackord;
jag alfa är — han alfa- och omega.
O gören honom alla vägar släta!
Han — Herre, Gud och konung och Messias!“
Men ännu förföljdes han af tvifvel och afundsjuka:
“Hvarför är jag mindre än timmermannens son?“ Då fick
han en gång se en lömsk skugga: det var Judas Iskariot.
Han anade mästarens öde, och då besegrades alla onda
tankar.
“Nu först uti hans hjärta tändes dag.
Nu såg han svalget, som dem båda skilde,
och kände uti djupet af sin själ,
hur nära denne Judas själf han stått.
Och lugnt han lät sig gripa nästa dag
och föras för Herodes fram till dom.
Han teg, försjunken i den tanken blott,
att han förmer än Judas var. Ja, äfven
när våldets svärd vardt lyftadt mot hans hals,
att tillfredsställa Salomes begär,
han kände fullt och helt sitt stora värf
som förgångsman, men ren och utan afund.“
Om passionshistorien förefinnas många dikter. I
“Under korset“ (XVI) talar skalden ej tiU guden, utan
till människan, som i den yttersta förtviflan våndades för
sin ideella tro. “Kristus är icke den ende helige, ty många
andra hafva ock under mänsklighetens irrfärder velat sprida
ljus i mörkret och mött sitt fördärf“. Men skalden känner
det största medlidande med Kristus, ty "du ville hela hvad
ingen botat; du anade mer än de andra, och i ditt värf,
din kamp och ditt svärmeri stod du ensam, utan hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
