Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET.
Vrchlickys episka diktning.
“ T lyriska dikter ville jag skildra blott mig själf, men i de
X episka och de blandade poemen det nittonde
århundradets människa, såsom, hon ser på utvecklingen och fattar
dess uppgifter. På grund af min ofilosofiska läggning
finnes en dualism, som genomgår hela mitt lif: För min
personliga del är jag pessimist, men i min tro på hela
mänskligheten optimist.“
Med dessa ord har skalden karaktäriserat sig själf, och
de synas mig gifva nyckeln till hela hans skaldeväsen och
upplösa den yttre, skenbara motsägelsen i många af hans
värk. Att i likhet med en cechisk kritiker beteckna honom
som pessimist i den första diktsamlingen, men såsom optimist
i “Ande och värld“ samt “Symfonier“, tills hans
humanistiska världsåskådning bröt igenom med “Sfinx“ och
“Perspektiv“, synes mig vara både ytligt och oriktigt. Snarare
kan man väl säga, att ungdomsperiodens optimistiska
pan-teism kulminerade i “Ande och värld“ och att den aflöstes
af en viss skepticism i “Sfinx“, hvarpå den modärna,
personliga pessimismen tog sig uttryck i “En modärn
människas breviarium“. Därefter fördjupade han sig allt mer
i sig själf, sökte lösa allmänt mänskliga frågor genom
analys af sitt eget själslif och renade sin världsåskådning
till en ny, mer mogen optimism dels genom Dante- och
Goethe-studiet, dels genom en innerligare religiositet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
