Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 1. Antiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antiken.
Denna förkärlek för den antika kulturen har sin
naturliga förklaringsgrund dels i Vrchlickÿs medfödda
skönhets-sinne, dels i hans italienska resa och klassiska studier, dels
i hans ursprungliga, naiva natursvärmeri, närdt af
bekantskapen med Leconte de Lisle’s “Poèmes antiques et
barbares“. Hans eleganta, plastiska stil, utmäjslad efter både
franska och tyska mönster (i det senare fallet Schiller och
Goethe), har format enkelt klara, sköna typer ur den antika
världen, hvilka ej hafva motstycken i den slaviska
vitterheten (närmast skulle jag vilja ställa de ryska lyrikerna
Fet och Majkov), och jag behöfver blott erinra om de fint
skurna bilderna af “Endymion“ (III) eller “Hermes“
(XXXV)*). I “Brefvet till Cannizzaro“ (XX) heter det:
“Af Hellas’ varma fläkt
inom mig jag känt glöden,
och vårens lif vardt väckt
i grafvarna från döden."
Och i “Klythia“ (den för solgudens gemål länge
hållna kvinnostatyn i British museum) sjunger han (XVI)
om den återuppståndna världen:
“Välsignadt är det värf, den handen gjort:
Hon lyft den första torson upp ur gruset.
Hon öppnat åter paradisets port
och tändt på nytt för människorna ljuset.
*) Båda öfversatta i Alberts antologi, sid. 30, 32 och 283.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
