Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 2. Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det andra synes en stor, kokande kittel, i hvars lågor satan
steker en mängd hufvuden med gräsligt forvridna
anletsdrag. Men för hvarje liten god gärning, hon gör,
minskas deras antal, och till sist är det endast kvar en
människa i den rysliga kitteln. Med fasta, allmosor och böner
sökte hon befria äfven den sista stackars själen, men
fåfängt. En gång i kyrkan föll hon sanslös ned och såg
nu kitteln tom — det var hennes egen själ, som i döden
förenade sig med himlens änglar.
Den djupsinnigaste och längsta af Vrchlickys legender
är “Vallfärden till helige Patriks graf“ (XIX). Af
svartsjuka dödar en riddare sin systers hemligt trolofvade,
då hon i sömnen förrådt hans namn. Han biktar sin
synd i kyrkan och uppmanas att söka bot vid den
helige Patriks graf. Hvar den är belägen, skall han få veta
af en eremit, som bor hundra mil norrut på en klippa
vid hafvet med en lind framför ett kapell. Eremiten
upplyser emellertid om att Patriks kista blifvit bortröfvad, och
att endast en hand räddats åt slottskapellet. Finge riddaren
lof att vidröra denna relik, kan han hoppas på förlåtelse.
Men blott en gång om året blir den heliga handen förevisad i
procession, och han måste vänta i fem månader, tills
helgonets namnsdag var inne. Beröringen värkade dock ,
ej på honom, och folket dref med stenkastning och het- i
sade hundar bort mördaren, som uppenbarligen begått en j
oförlåtlig synd, eftersom han var utstött af Gud. Till och
med barnen skydde den fredlöse, så när som på en gosse,
som talade om för sin mor:
i
"När vi på ängen lekte denna morgon,
gick Herren Jesus själf ibland oss, mamma,
full utaf smuts och blod, så som han målats
på kyrkans svettduk af Veronica.“ . . .
Men modern skyndade att stänga dörren. . . .
Han vände då tillbaka och kom till kapellet i sin
hembygd, fast han ej längre kände igen det. Trött somnade
han bland blomdoft och fågelkvitter och drömde, att han
mötte sin systers ljusa skepnad, som kom från paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
