Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 2. Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I “Testamentet** förordnar Walter von der
Vogel-weide, att fåglar skola matas på hans graf och få kvittra
ostördt. Men munkarne, som besvärades af fåglarnas oväsen,
körde bort dem och satte ett vaxljus på hans graf en gång
om året, innerligt öfvertygade om att Walter i grafven
tackade dem för deras omtanke om hans själs frälsning.
— Grotesk är “Broder Odos syn“: Under örtplockning
i skogen mötte han en varg, som ställde sig i vägen for
honom, men till sist började tala och lugnade honom med
försäkran, att djuren ofta äro bättre än människor. Då
han kom hem, tycktes honom munkarne förvandlade till
djur, och han såg en hemsk syn vid gudstjänsten:
“Fram till altaret i guldsmidd milsskrud
gick en bulldogg. Krilcklan bar en åsna.
Ulfven lyfte högt (let gyllne korset;
diakoner voro får och kalfvar“ o. s. v.
Han svimmade, bars ut och förklarades naturligtvis
för tokig, då han talade om, hvad han sett. . .
Afven i andra diktsamlingar förekomma några lustiga
munkhistorier. I “Helige Beda och satan“ (XVIII)
skrifver den gudfruktige Beda om de under, som timat
vid den från djäfvulen befriade kung Oswalds begrafning;
men för att måla begrafningsgästernas stumma häpnad kan
han endast citera Vergilius: “Conticuere omnes intentique
ora tenebant. “ Satan tittade småleende på och tackade
för att hedniska författare också kunde gagna de kristna:
Där Bedas vishet tog slut, måste hedningen hjälpa. — I
“Irländska korset“ (XXV) vägrar den gamle Ossian att
doppa högra handen i dopvattnet, fast han äljes ej gjorde
några svårigheter mot att bli salig. Då den helige Patrik
sporde om orsaken till denna besynnerliga vägran, fick
han till svar: “Jo, därför att man drar svärdet och
famnar kvinnor med högra handen!“ — I “Legenden om
måttlighet“ (XXVTI) får brocler Zeno besök af en tomte,
som väcker honom vid vinkruset. Då han ämnar tukta
tomten, lofvar denne att hjälpa honom i lifvet genom att
alltid göra honom sällskap i dryckjom. De andra munkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
