Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 2. Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en guldnäsa, emedan den naturliga näsan aihuggits i ett
turkiskt krig. Då ju den döde ej kan ha någon
användning för denna klenod, går slottsherm vid midnatt ned
i grafkammaren för att hämta guldskatten; men då reser
sig ur kistan en mager skepnad, facklan slocknar, och
grefven känner på den ömkliga rösten igen sin ende tjenare,
som ock smugit sig dit i samma ärende.
Såsom prof på Vrchlickys historiska balladstil må
anföras:
Vägen till helvetet (XVIII).
Herr Boleslav, härtig af Troppau,
re’n kände, att döden stundar.
Ej fägnade honom jakten mer,
ej falkar eller hundar.
Men upp lian sprang ur sängen snabbt
och körde på porten prästen:
“Jag känner dödens pilspets allt re’n,
men skyr dina böner som pästen.
“Nej, hit med vin, med det äldsta vin,
som slumrat i källarn tillräckligt!
Så vill jag ock dö som jag lefvat har:
gladt, jublande, vildt och präktigt.
“Ej lik en beskedlig bondetölp,
som rosenkransen gnider
och tror, att kistan en julle är,
som rakt in i himlen glider!
“Och fören min bästa stridshäst in
i själfva dödsgemaket,
med sadel, af gnistrande pärlor prydd,
och gyllene schabraket!
“Och bygel, som, besatt med smaragd,
förföriskt lyser och glänser!
Som hjälte så jag rida vill
öfver det okändas gränser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
