- Project Runeberg -  Jaroslav Vrchlický. En litterär studie /
309

(1904) [MARC] Author: Alfred Jensen With: Jaroslav Vrchlický - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 3. Orienten och norden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

keltiske kungen af Armorica förjagat sin dotter Helmaladur,
men ångrar på ålderdomen sin stränghet. I dödsstunden
vill han ge kronan åt den okände yngling, som två gånger
hjälpt honom ur svår fara. Denne röjer sig såsom
Helma-ladurs son, och kungen dör med hennes namn på läpparna.

Särskildt hafvet är föremål för beundrande lofsång
i episk form. Konung Knut (III) prisade sin egen makt
och ville bevisa detta genom att slå själfva hafvet i bojor.
Men det svarade med tjut, så att Knut bleknade, och det
växte till storm, som slog kedjorna mot hans ansikte. I
dikten “Om kronan“ (III) tvistade Helges båda söner om
tronföljden, och det beslöts, att den skulle få spiran som
först kunde styra sin farkost till en ö i hafvet. — Härlig är
den naturmålande balladen “Solnedgång“ (XVIII) om
jarl Ivo, som fängslades och bländades af konung Knut,
därför att han vägrat betala tribut, med stöd af att hafvet
är Guds element och lika gemensamt för konungen som
för tiggaren. Det grymma straffet utfördes vid hafsstranden
i solnedgången, och i de utprässade tårarna speglade sig
all hafvets och jordens härlighet, som han varmt prisade.
Vid den tredje tåren var han redan blind, men hans andliga
blick fattade ännu allt lika klart, ty i hans inre glänste
alltjämt en stjärna, trots det fysiska mörkret. *)

Men ännu ståtligare synes mig i sin mystiska
stämning balladen “Löftet“ (XIX). Då höfdingarne tvista vid
jarl Strutharalds bår, föreslår kung Harald, som vill bli
kvitt den hetlefrade Thorkel, att de skola utföra ett stort
dåd. Trots alla varningar lofvar Thorkel att nattetid
klättra upp på Thorgerds klippö, som ingen dödlig vågade
beträda. Han gripes af den dödslika tystnaden och bäfvar
under vandringen, som tyckes leda ända upp till himlen.

*) Öfvers. af Albert (sid. 125) och Adler (sid. 166). — Dikten erinrar
något om “Par in is död“ (LXI1I). Den åldersvage Parini går fram till
fönstret och blickar på solnedgången öfver Milano. Aldrig hade staden
tett sig så skön för honom i glans af topaser och rubiner med alpernas
diadem i bakgrunden. Han ser ock hela sitt lif med nöjen och segrar
och revolutionens skräckscener skrida förbi sin syn och utandas sin sista
suck i tjenarens armar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jajaroslav/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free