Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 3. Orienten och norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stupade med moderns namn på läpparna, förvandlades till
en snöbollsbuske, på hvars grenar en liten fågel sjöng
om moders och sons återseende.
Från cechiska folksägner härstammar “Balladen
från bynu (XIII). En änka, som ämnar gifta om sig,
går till kyrkogården för att bedja vid den förre mannens
graf. Dödgräfvaren talar under sitt arbete om, huru plötsligt
och misstänkt denne aflidit, och skottar med ens upp en
dödskalle, som på tinningen har hål och märken efter
slag. Dödskallen rullar fram till ankan; hon svimmar af
samvetskval, och dödgräfvaren går att angifva henne. —
Balladen “Odöpt“ (XIII) är ock byggd på folklig
vidskepelse. Mor och dotter spinna i kvällen; klockan tickar
dystert; päronträdet lutar sig mot fönstret, och ett irrbloss
skymtar utanför rutan. Den bleka, spöklika lågan smyger
sig in och tar plats på en liten kista, där ett odöpt barn
ligger. Plötsligt flyger irrblosset upp, och då modern
förskräckt öppnar locket, finner hon liket utan hufvud *). —
På slaviska sagotraditioner baseras ock den humoristiska
berättelsen “Fyrtornet på Arcona“ (XIX). Då
fyr-vaktaren John firade sitt bröllop med Hana från Rugen,
glömde han fyren, tills ett åskväder bragte honom till
besinning om faran. Men till sin häpnad fann han fyren
redan tänd för ett fartyg, som sökt sig in i hamnen genom
bränningarna, och han hörde sånger på ett okändt språk.
Då det räddade fartygets kapten nästa dag tackade den
nygifte fyrvaktaren för hans påpasslighet, teg John visliga
och drack i botten. Efteråt fick han i en gammal bok
läsa, att Svantovits tempel stått på fyrtornets plats och
vägledt forna sjöfarande med underbar glans och sång.
“Men det iir skrock och sagoprat helt visst.
De voro hedningar — vi tro på Krist.“
Öfverhufvud undviker Vrchlickys epik alla modärna
sociala stridsfrågor, och där han sysslar med proletariatet,
*) Med den mystiska, beklämmande stämningen i denna starkt
koncentrerade dikt jämföre man den släpiga sentimentaliteten i V. Haleks
liknande romans: “Nekrtencova dusicka“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
