Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 3. Orienten och norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett slag pa trumman. Uti paltor bjärta
liiidansam med ett spöke likhet röjde,
och löjet stelnat på hans läpp af smärta,
då med sitt barn han sig för hopen böjde.
En manshög stake satte han på läppen:
upp till dess topp det magra barnet klängde.
Så trefvade han kring med barn på kUppen
och till musikens takt sitt hufvud svängde.
På stångens topp det arma barnet fördes
omkring och alla senor vred och spände.
Det böjdes fram, men ej dess jämvikt. stördes
och fadern bet i stångens nedre ände.
Han hoppade vid takten af musiken
och trummans skräll med svetten på sin panna
men icke tordes han vid bifallsskriken
på barnet låta fadersblicken stanna.
Vid detta larm och tjut och sken mig tycktes
som drakars ögon tågets lyktor glimma.
Ej vet jag, hur in i kupén jag rycktes —
jag bara gråt och grät i nattlig timma.
(4ällt skar en hvissling genom gran och furu.
Ljus, gycklare och bangård — allt gled undan.
Klämd i ett vagnshörn in, jag kände, huru
jag greps af namnlöst ve i stum begrundan.
Jag drog inig folkets vilda skrän till minnes,
jag hörde satans skratt och hjulens gnissel.
Hvar finna räddning, där ej räddning finnes?
Hur skaffa bot för mänsklighetens gissel?
Och när mitt öga lyfte sig till månen,
som tycktes gunga på den söfda steppen,
jag såg den löjligt granna, starka fånen
och stackars barnet dansande på käppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
