Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ryska skolundervisningen lär då ock värkligen hafva
varit tyrannisk. För hvarje uraktlåtelse att gå i kyrkan, för
hvarje fritt ord eller lindrig förseelse vankades stränga straff,
och för en natur, så fri som Kristos, vardt skolgången
sålunda ett fängelse och en pina. Under den tvååriga lärotiden
i Odessa hade han suttit i karcer minst ett halft tjog gånger,
var åtskilliga gånger uppkallad för polisen och hade
säker-ligt långt förut relegerats, om ej höga vederbörande tagit
hänsyn till hans bulgariska nationalitet, hvilken då började
få hög kurs i Ryssland. Slutligen brast dock tålamodet och
Kristo regelerades för dåligt uppförande, sedan slutligen äfven
Toschkovitsch, hvilken hade uppsikt öfver de bulgariske
yng-lingame och förvaltade stipendiekassorna, oåterkalleligt brutit
stafven öfver sin vän, daskal Petkos förstfödde. Särskildt
hade Kristo ådragit sig misshag, därför att han aldrig
kunnat förlika sig med den fina, städade sällskapston, som rådde
i Toschkovitsch’ hus, utan hällre höll sig till de tarfliga
studentrummen och krogarne, där det gick fritt och ogenerad t
till. Emellertid kräfver rättvisan det för Kristo något
mildrande medgifvande, att Toschkovitsch behandlade sina
myndlingar på ett mycket nedlåtande sätt, gaf dem mycket
hårda ord för deras dåliga betyg, lät dem stå och vänta i
den kalla korridoren o. s. v.
Från denna Kristos vistelse i Odessa förskrifver sig en
episod, som i sig själf mycket obetydlig, ej skulle blifva utan
betydelse för hans lif. Från det inre af Ryssland hade en
bulgarisk flicka kommit till Odessa och måste hos
Toschkovitsch skaffa sig pass för att resa till Bulgarien. Det var en
mörk, regnig kväll, och ångbåten skulle snart gå.
»Skandalsten» — såsom Kristo kallades — fick i uppdrag att följa
den unga damen till ångbåtsstationen, hvilket han ock
fullgjorde med största nöje. Under promenaden hunno de unga
tu emellertid blifva så förtroliga, att de, utan att känna
hvarandras namn eller ens i mörkret riktigt kunna urskilja
an-letsdragen, bytte fotografier för att hafva såsom minne af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
