Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Säg, hvem känner ej vojvoden
Tschavdar, ryktbar mer än andre,
känd af turkiske serdarer
och af tschorbadsji, de glupske,
känd af bärgets fåraherdar,
liksom ock af fattigmannen.
Tschavdar förde själf sin skara
under hela tjugu åren,
var en fruktansvärd hajdutin
för tschorbadsji och för turkar;
men för arme fattigmannen
Tschavdar var en mäktig vinge.
Sånger sjöngos till hans ära
uti Stransja Bairs skogar
och på Irin-Pirins ängar.
Kopparflöjten bar hans rykte
ifrån Tsarigrad[1] till Belgrad;
kvinnor sjöngo det vid skäran
från Dunav till Hvita hafvet
och på fälten i Rumelien.
Ensam var vojvoden Tschavdar,
ensam stod han utan syskon;
var den tappraste bland skaran.
Blott en enda son han hade,
som han lemnade hos modren,
utan syster, utan broder,
utan andra anförvandter
än en snål och hjärtlös onkel.
Elfvaårig pilten skulle
från sin moder såsom herde
sändas till den stränge onkeln,
för att trampa andras tröskel,
för att äta bröd hos andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
