Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans enskilda lif vardt emellertid allt hänsynslösare och
friare, samtidigt med att hans svarta lockar begynte bölja
ner på axlarne och gåfvo honom ett prästerligt utseende —
ett intryck, som visserligen strax förtogs, då man såg honom
sitta på värdshusen dagarne i ända eller hörde honom tala.
Allt var honom då likgiltigt, allt — utom det att bulgariska
nationen slafvade, att Stara Planina och Stambul voro i
sultanens händer, och att tschorbadsji och prästrockar regerade
i Kalofer. Måttlös i många hänseenden, var han det icke
minst i sitt gränslösa världsförakt. En och hvar, som ej var
hajdpt och som ej tänkte så fördomsfritt som han, måste
vara usling, idiot — ett af hans favorituttryck. Såsom prof
på hans vilda stämning och »sköna hat» må följande
skärande dikt återgifvas:
I krogen.
Låt oss supa! låt oss skratta,
tills vi falla sanslöst neder
såsom dårar, hvilka fatta
hvarken blygsel eller heder!
Jag vill glömma fosterlandet,
glömma ock min hembygds koja,
ty mitt hjärta — icke kan det
lösa bundne bröders boja.
Jag vill glömma barnets lycka,
faders graf och moders böner!
Jag vill glömma dem, som rycka
brödet från förtryckets söner!
Jag vill glömma, huru rasten
af vår lifsmust turken suger,
hur han rofiar, och hur prästen
vid sin bönbok öppet ljuger!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
