Kristo Botjov. En bulgarisk frihetsskald. En skildring från det bulgariska furstendömets befrielse / 62 (1891) Author: Alfred Jensen Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VII.


Här vilja vi göra ett uppehåll i händelsernas gång för
att egna någon uppmärksamhet åt skalden och
skriftställaren Botjov. Om han också icke såsom författare
vardt så stor som hans anlag och diktprof lofvade,
har dock hans lilla diktsamling, som utkommit i fyra
bulgariska upplagor efter att till största delen hafva varit synlig
i hans tidningar, varit tillräcklig att icke blott rädda hans
namn åt bulgariska litteraturhistorien, utan ock tillförsäkra
det en framstående plats deri. Anmärkningsvärd! är
emellertid det sakförhållande, att han skref sina bästa poem åren
1870—71 — just i den period, då han husvill ströfvade
kring på gatorna och bodde på krogarne, hvaremot han se-4
dan, då hans ekonomiska ställning var mindre förtviflad, lät
poesin fara för att helt egna sig åt politiskt skrifställeri och
revolutionär propaganda. Måhända hade han också fått
ögonen öppna för att en person, som håller på att svälta ihjäl,
lättare undviker denna katastrof genom att skrifva prosa i
tidningar och försöka sig med något praktiskt än genom att
skrifva vers för råe, obildade landsmän.

Vi hafva redan sett prof på Botjovs lyrisk-episka
förmåga, och vi hafva därvid lagt märke till, huru de flesta
styckena tillkommit: tillfälligt, under inflytande af en
ögonblicklig ingifvelse eller stämning. Botjov satte sig aldrig ner
enkom för att skrifva ett poem t. ex. för sin tidning eller
på uppmaning af andra; han visste knappt själf af, huru och
när han författade, och därigenom fingo hans alster prägeln
af tillfällighetsdiktning i bättre, Goethesk mening — det bästa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>