Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pass för att samla pänningemedel, mottogs han lika
kallsinnigt som förut af den försiktige, misstrogne Toschkovitsch.
Däremot fick han af bulgariske köpmän i Kischeneff 5,000
fr., som han samvetsgrannt öfverlemnade åt centralkomitén.
Elaka tungor hade emellertid utspridt ett rykte, att han
skulle ha förskingrat allmänna medel, och för stolt att
försvara sig i dylika fall, teg han och lät ryktet löpa. Detta
var dock så långt ifrån sannt, att han i Odessa fortfarande
svalt och bokstafligt måste stjäla sig till det nödtorftigaste
uppehälle.
Hans närvösa missmod och upprörda sinnesstämning
under denna kritiska tid fick ytterligare näring genom de
husliga förhållandena: han var gift, skulle snart bli far, och
hans gamla mor, som han ej sett på 8 år, hade jämte
yngste sonen Bojan, flyttat till honom, ehuru det knappt fanns
mat för dagen. Förgäfves sökte hans broder Stefan förmå
honom att taga plats såsom advokat, och lika fruktlöst besvor
honom hans åldriga moder att bryta med åsikter, som skulle
störta familjen i armod och elände. Men Botjov var
ståndaktig, och icke ens det kunde rubba honom, att han en dag
funnit sin mor sanslös på en stol med brännsår på armen:
hon hade nämligen sökt — förbränna sig själf, öfverväldigad
af ångest och fruktan att svälta ihjäl! Äfven nu höll Kristo
modet uppe och lyckades genom ömma smekningar åter
väcka moderns tillförsigt och kärlek. Från dessa tunga
dagar härstammar den vackra dikten »Till min moder», hvari
skalden bittert klagar öfver att han nu mera står alldeles
ensam i världen utan att vara förstådd af någon och dömd
till andlig undergång. Endast hans moder är honom nu
mer öfrig, och äfven hon, hans sista tro och kärlek, synes
vara på väg att misskänna honom. Nu bjuder han äfven
henne sitt sista farväl, och sedan detta sista band brustit,
tycker han sig hafva intet mer att lefva för. Det åttastrofiga
poemet börjar sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
