Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolonn nalkades, och i tanke att det var undsättning
uppmuntrade han de sina till nya angrepp.
— Lefve Bulgarien 1 Lefve vår vojvod! Död åt
tyrannerna 1 framåt! ropade hajduterna muntert.
Men deras hopp gäckades. Det befanns, att den
förmenta undsättningen bestod af — turkar, hvarigenom
fiendens styrka blef dubbelt större än bulgarernas. Deras
glädtiga mod byttes hastigt om till tyst förstämning, som än mer
stegrades, då fanbärar Kuru störtade för en turkisk kula.
De sårades jämmer ökade villervallan, då skymningen föll
på: somliga bådo om vatten, andra kvedo om hjälp eller
önskade sig döden. På Kristos känsliga sinne gjorde den
gräsliga taflan ett pinsamt intryck, och han kände först nu
kanske, att kriget, som skalderna så förhärligat, hade en
fruktansvärdt hemsk baksida.
— Hvar är vår vojvod? hvar håller han hus? spordes
det man och man emellan, då Botjov på 10 minuter icke
varit synlig. Några gingo ut för att söka honom kring
lägret och funno honom slutligen liggande på botten af en
klyfta med hufvudet stödt mot handen. Hans ögon voro
fulla af tårar — han grät, grät öfver sin hustru och dotter,
öfver sitt arma land och öfver sig själf...
— Men hvad betyder detta, gospodin Botjov? frågade
de, ehuru de nog insågo orsaken. — Pojkarne fråga efter
dig och undra, hur det är fatt. Det vore förfärligt, om de
ej kunde behålla positionen.
Botjov teg ett ögonblick, inseende det vanvettiga och
ändamålslösa i hela företaget. Men så flammade hans gamla
trots och bitterhet åter upp:
— Och vi, som kommit för att befria folket! utbrast
han. — Hvar är detta folk? hvar äro dessa plågade skaror,
som kallat oss? Det, som jag tänkt och arbetat på hela
mitt lif, ha två dagar varit nog att kullstörta och blotta
min djupa förblindelse! Allt är nu fruktlöst; två hundra
människor förgås onyttigt, och historien skall ej veta om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
