Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåkråka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
BLÅKRÅKA—BORTSKJUTNINGSPLAN
38
Blåkråka, se Blåkråkor.
Blåkråkor, fam. Coraciidae, äro
brokigt färgade fåglar. I Sverige mycket
sällsynt, en art, blåkråkan,
Gorncias garrulus L. med en vinglängd
av 190—205 mm. Den var förr
tämligen allmän upp till Uppland, men är
numera ytterst sällsynt och har
flerstädes alldeles försvunnit. Hon håller
hälst till i ekbackar. Fridlyst.
Blå kärrhök, se Kärrhöksläktet.
Blålämmel, se Råttdjur.
Blåmes, se Mesfåglar.
Blånor eller blår, avfall efter
skäkt-ning och häckling av lin och hampa.
Användes vid gevärsrengöring.
Blåräv, se Fjällrävsläktet.
Blåsmaskar, se Bandmaskar.
Blåsning» orrens, se Spel.
Blåsyra, se Förgiftning.
Bläsand, se Änder.
Bläsgås, se Gåssläktet.
Blödande öron hos hundar. En
blod-utgjutning mellan huden och
öron-musslans brosk. Den uppstår genom
att man drager i öronen eller genom
att dessa slå mot halsbandet, eller
såras genom bett. Om man icke botar
det onda, så blir öronmusslan
för-tjockad eller förkrympt. Symptom:
På innersidan, sällan på yttersidan av
örlapparna befinner sig en svullnad,
vilken smärtar vid tryck, kännes
elastisk och är blå eller rödaktig.
Patienten brukar hålla huvudet snett.
Svullnaden öppnas genom ett stort
längdsnitt, såret rengöres grundligt med
kreolin- eller lysolvatten, blodlevrar
och förstörda vävnader avlägsnas. Efter
företagen desinfektion lägger man
renad bomull i såret, lägger örlapparne
UPP på huvudet över varandra, täcker
dem med ett lager bomull och binder
fast dem i detta läge. Sedan måste
en läder- eller linnelapp anbringas vid
halsbandet. Förbandet ombytes
dagligen.
Bock. 1. hanen av rådjur och getter;
2. användes som förkortning för
ap-portierbock.
Bockgevär, dubbelbössa, vars lopp är
anordnade icke bredvid utan över
varandra; man skiljer på bockstudsare
(båda loppen refflade), bockgevär (en
pipa slätborrad, den andra refflad, den
senare ligger vanligen under), och
bockdubbelbössa (två slätborrade
pipor).
Bockhorn, ett mycket enkelt
signalinstrument, säkerligen det äldsta som
nyttjats av jägare.
Bofink, se Finkfåglar.
Bog, 1. hos större däggdjur bålens åt
sidorna utsträckta övre del,
motsvarande skuldran hos människan; 2. den
del av en skallplats, där skyttarne äro
uppställda.
Boghalt, sista halten vid ett skall.
Bogskott, skott som träffat djurets
bog.
Bollar, osmälta delar av
rovfåglar-nes föda (fjädrar, hår, benknotor,
skal-baggsrester m. m.) som formas till små
bollar i magen och kastas ut genom
näbben efter någon tid. Bollarne
rensa fågelns måge och kräva, höra därför
till villkoren för hans välbefinnande.
Fångna rovfåglar böra därför alltid
givas djur med "hull och hår". Av
bollarnes beskaffenhet kan man sluta
sig till fåglarnes i fråga nytta eller
skada. Även törnskator, kråkfåglar,
trastar, hägrar, storkar o. a. kasta ut
bollar.
Born, skjnta born, förargligt missöde,
ofta beroende på fel bakom bösskolven.
Kan hända den skickligaste jägare
och skytt.
Bonum, lat., gott, commune bonum,
gemensam tillhörighet.
Borrning på bösspipor, se Gevär.
Bortskjntnings- eller avjagningsplan,
den beräkning som lägges till grund
för det löpande årets jakt. Män har
till ändamål att genom denna plan få
ett mot förhållandena svarande
viltbestånd, eller att öka eller minska det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
