Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Botten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
BOTTEN—BROCKFÅGLAR
40
samma; i förra fallet skjuter man i
regel bort blott så många djur, som
motsvarar den årliga tillväxten, tager
så att säga blott räntan av kapitalet;
i andra fallet skjuter man antingen
bort mer, om man vill förminska
viltbeståndet, eller mindre, om man vill
öka detsamma. Dessa regler gälla
helt naturligt sådant villebråd, vars
individantal man kan fastställa; av
harar låter man uppskattningsvis
omkring % intill hälvten av det
förhandenvarande beståndet bilda stam för
nästa år, av rapphöns en tredjedel.
Viltets ökning beror på förhållandet
könen emellan. I regel räknar man en
stark kron- eller dovhjort för fyra till
sex hindar, en kraftig råbock för 4 à 5
rågetter, en tjädertupp eller orrtupp
för fem eller sex hönor. För fasaner är
förhållandet omkring 1 till 8.
Bort-skjutningsplanen måste genast
ändras, om ogynnsamma förhållanden,
såsom snörik vinter, bristande eller
dålig föda, inträda. Den börne
storjägaren tänker i första rummet på
troféerna, hornen o. s. v., men även
hondjuren behöva gallras. Hjortarne sätta
ungefär lika många kalvar av båda
könen, rådjuren visserligen flera
hon-killingar, dock äro rådjurskillingarna „
mera utsatta för rovdjur och
tjuvskyttar, därför bör man bortskjuta
övervägande mycket gamla rågetter.
Harhonorna bör man i största möjliga
grad söka bevara. Svaga eller
missbildade djur böra först gallras bort
Botten, den mitt emot bogen belägna
delen av en jaktplats.
Bowallius, Karl Erik Alexander,
naturvetenskapsman, f. d. 31 juli 1849 i
Stockholm. Gjort vidsträckta
forskningsresor i Europa och Amerika. Död
1910.
Boägg, det ägg, man kvarlämnar i
redet, sedan man borttagit de andra,
i avsikt att få honan att fortsätta
äggläggningen i samma rede. Ex. i
fasa-nerier. Skulle man ta alla äggen,
skulle hönan ej lägga mer i detta rede,
utan göra ett nytt eller ock släppa
äggen.
Brakyeephal, kortskallig, motsats till
dolikocephal, långskallig.
Brand 1. bränder, numera ej
bruk-ilgt vargfänge, gjort såsom fågelstock.
Utsattes på öde trakter, där vargar
plägade stryka fram. Ladda på
brand kallas det, då laddning sker
genast efter skottets avlossande.
Brandräv, se Rävsläkte t.
Brandy, eng. druvbrännvin, konjak.
Brednäbbad simsnäppa, se
Snäpp-fåglar.
Bredskott, ett skott, som gives mot
villebrådets bredsida; det användes
mot ett större mål, ett djur, som dödas
med kula. Ett skott bakifrån eller
framifrån kallas spetsskott; med det
första skadskjuter man djuret blott,
varför en rätt jägare icke använder
det, vid spetsskott framifrån faller
djuret för skottet.
Bredstjärtad labb, se Måsar.
Broek, i fett inkokat brödbit eller
annat bete till lockmat vid
rovdjurs-fångst, även kallad avtryckarbrock,
ställbrock eller fågelbrock.
Brockfågel, se Brockfåglar.
Brockfåglar, fam. Charadriidae. Näbb
hård, vanligen ej längre, oftast
kortare än huvudet Baktån liten, saknas
oftast. Tjockfoten, (Edicnemus
ædicnemus L. Näsborrarna
genomborra näbben. Tarsen grov och lång,
täckt av 6-sidiga tjäll. Framåt
förbundna med bindhud. Baktå saknas.
Ögon stora. Spräcklig av gråbrunt,
svartbrunt och vitt Ett brett vitt
band över tyglar och ögon. Strupe vit
Fötter gulvita. Vinglängd 240 mm.
Har ett par gånger anträffats i
Sverige. Strandskata, Hæmotopus
ostralegus L. har huvud, hals,
kräv-trakt och framrygg svarta, bakrygg,
övergump och undersida vita. Näbb
längre än huvudet Iris,
ögonlockskanter, näbb och ben röda. Vinglängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
