Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- D
- Dagrovfåglar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
D
Dagrovfåglar, ordn. Accipitres. Jaga
om dagen, och synen är deras bästa
sinne. I regel även skickliga flygare.
Leva mestadels av ryggradsdjur,
stundom av insekter, även av as. En
del arter skadliga genom sin
rovgirig-het. Honorna i regel större än
hanarne. Häcka vanligen i träd eller
klippor. Svenska dagrovfåglar äro falkar,
fjällvråk, örnar, bivråk, fiskgjuse,
glada, sparvhök, duvhök, kärrhökar,
vråkar och havsörn.
Dahlström, Hj., professor, f. 68,
framstående kynolog.
Dalarnes stövareklubb bildades 1913
och har satt markprov för stövare till
sin uppgift. Denna klubb samt den
år 1904 bildade Göteborgs taxklubb
voro år 1914 de enda officiellt erkänt
levande ortsklubbar inom landet.
Dalripa, se Ripsläktet.
Damascenerpipor. Damascering
göres medels sammansvetsning av
stål-och järnstänger. Den randning som
således finnes i järnet, blir synlig
därigenom att man bestryker det med
syra, som på stålränderna lämnar ett
mörkare överdrag, av det i dem
inneslutna kolet. En bland dess
variationer är spikdamascering, av inströdda
fina järn dubbar i massan.
Damaskpipor begagnas numera ej så
ofta som stål pipor. De senare äro
lättare att hålla rostfria både in- och
utvändigt.
Dammfladdermusen, se
Fladdermöss.
Danbentons fladdermus, se
Fladdermöss.
Deerhound, skotsk hjorthund,
användes sedan lång tid tillbaka ej mera
på jakt och förekommer mycket sällan
i Sverige. Detta djur ter sig som en
strävhårig vinthund med grov
benbyggnad. Dess normala höjd är 60—
65 cm., tiken är något lägre.
Huvudet är ganska långt, huvudskålen
tämligen platt utan spår till pannavsats.
Övergången från nosen till hjässan
bildar en sned linje. Hanarna hava
morrhår och hakskägg. Öronen äro
varken riktigt uppstående, ej heller
rakt nedfallande. Önskvärdast är ett
helt litet, med mjukt hår beklätt,
svart eller åtminstone mycket mörkt
öra. Färgen på håret är olika, vitt
anses som en oriktig färg. En vit
pann-fläck eller ett vitt streck på halsen
betraktas som betydliga felaktigheter.
Deformation, formförändring, som
-hagel eller kulor undergå, dels då de
träffa ett fast föremål (villebråds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:26:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jaktlex/0028.html
