Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D - Duvor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
DUVOR—DYNT
76
fläckar. Ovan i övrigt mörkt blågrå,
hos de gamla, mer än 3 år, gråbrun,
nacken något vitfläckig. Stjärten
mörkt gråbrun med 4 breda,
svartaktiga tvärband, vilka hos gamla
fåglar bli mindre tydliga, och ljus spets.
Undersidan vit, strupen med svarta,
smala spolstreck, f. ö. med svartaktiga
1. mörkbruna tvärband, bredare hos
yngre, smalare hos gamla. Iris gul.
Vaxhud och fötter gula. Näbb
svartaktig. Vinglängd hos hanen 312—335
mm., hos honan 335—395 mm. Honan
är ovan mera stötande i brunt och har
bredare tvärband. Dessutom större.
Ungfåglarne ovan mörkbruna med
rostfärgade till gulvita fjäderkanter,
som! på huvudet äro bredare än den
mörka mitten; i nacken lysa de vita
fjäderbaserna fram, undersidan
vit-aktig med m. 1. m. rostgul anstrykning
och mörkbruna längsfläckar. De
gamla fåglarnes dräkt anlägges ej med
ens, utan övergångsformer ses ofta.
Dunungen vit. Ett på det nyttiga
vilda svårt skadedjur, som fångar fåglar
från trastens storlek till tjäderns.
Boet lägges i skogen i ett större träd.
De 2—4 äggen läggas i senare hälvten
av april 1. maj. De äro grönvita,
oftast ofläckade, ibland med glesa
brunaktiga fläckar, 52—62 : 42—47,5 mm.
Vid middagstiden plägar hanen avlösa
den ruvande honan. Efter tre veckor
kläckas ungarne. Jakten på duvhök
sker mest tillfälligtvis. Säkrast torde
detta ske vid boet. Man bör ock då
oskadliggöra ungarne.
Duvor, fam. Columbidae. Näbb svag.
Näsborrar täckta av ett hudlock,
varmed de kunna stängas.
Fjäderdräkten övervägande blågrå 1. brun.
Översikt av släktena:
I. Tarsen upptill fjäderklädd —
Columba.
II. Inga fjädrar nedom tarsalleden
— Turtur.
Duvsläktet, Columba L., har
tarsen tydligt kortare än mellantån
och med fjädrar upptill.
Ringduvan, C. palumbus L., har på halsens
sidor en stor vit fläck omgiven av i
grönt och rödviolett metallskimrande
fjädrar. Häckar allmänt upptill
Jämtland och södra Västerbotten.
Skogsduvan, C. ænas L. är blågrå.
Häckar upp till Jämtland.
Turturduvsläktet. Turtur
Selle, har tarsen utan fjädrar.
Fjäderdräkten går i brunt.
Turturduvan, Turtur turtur L. har
halsfläcken svart och vit. Vinglängden
166—180 mm. Enstaka ex. träffats över
hela landet. Större turduvan,
T. orientalis Lath. har halsfläcken
svart och grå. Vinglängd omkr. 190
mm. Har ävenledes anträffats några
gånger i Sverige.
Dvärgfalk, se Falkar.
Dvärgfladdermusen,
Pipistrel-lus pipistrellus, se
Fladdermöss.
Dvärgmås, se Måsar.
Dvärgnäbbmus,. Sorex minutus L.,
se Näbbmussläktet.
Dvärgrördrom, se Hägrar.
Dvärgsparv, se Finkfåglar.
Dvärgsumphöna, se Sumphöns.
Dykänder, se Änder.
Dynt (Cysticercus cellulosae)
ungdomsdjur hos binnikemasken
(Tae-nia solium), oftast uppträdande i
svinets kropp, men även förekommande
hos hjortdjur, vildsvin, björn m. fi.
Djuren få sjukan genom att upptaga
binnikemaskägg, som kommit ut i gräs
etc. med exkrementer från människor
behäftade med masken i fråga.
Dyn-tet kan sitta överallt i den röda
kroppsmuskulaturen, särskilt dock i
halsmusklerna, vid skuldrorna och i
revbensmusklerna. För att skydda sig
mot trikiner 1. dynt bör man undvika
att förtära rått, halvkokt 1. ej
genom-stekt kött och fläsk. Dynt dödas
genom grundlig kokning, stekning,
saltning och rökning av köttet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
