Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Fasaner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
FASANER—UPPFÖDNING AV
110
en skytt får hålla ganska långt före.
Mycket gärna rör sig fasanen
springande 1. löpande och trycker ofta i
buskage. Vid uppfloget på nattkvist
låter tuppen höra ett starkt rop
"kuku-kuku". På höstarne förföljas de ivrigt
av hökar och pilgrimsfalkar, varför
man får hålla ett öga på dessa. Så
snart sädesfälten skördats, bör man
genom utläggande av föda på det
område, där dre v jakten skall äga rum, så
småningom vänja fasanerna dit.
Fodringen bör alltid ske på samma
tider och är det lämpligt att samtidigt
med en visselpipa låta’ höra en stark
vissling. Vid denna vissling vänja sig
fasanerna mycket snart och börja löpa
till foderplatsen, så snart de höra
densamma. Gör sig jägaren vidare möda
att även dagligen på vissa andra
bestämda tider strö ut några nävar vete,
blandat med finkornig majs, så torde
han få ringa 1. ingen anledning att
beklaga sig över fasanernas
vandringslust. Till foderplatser väljer man
stilla, sällan trafikerade skogsvägar
och stigar, små öppningar i skogen,
skogsbryn o. s. v. Här strör man ut
födan, korn, agnar, ogräsfrö o. dyl., i
strimmor, några hundra steg långt.
Man bör då aldrig ha hund med sig.
Den som har fasaner i det fria ute i
marken (s. k. vilt fasaneri), bör sörja
för att till detsamma få friskt blod
efter den sista dre v jakten. En
förståndig jägare gör detta utan vidare, men
andra säga, att de ej behöva sätta ut
dessa nya fasaner förrän i slutet av
mars 1. början på april. Då
inbespa-rar man kostnaden för vinterfodret,
inga bli tagna av rovdjur och de
utsatta hönsen kunna strax börja med
sin äggläggning och ruvning. Detta
göra nu hönorna icke och
vinterfodret får köparen också betala,
därigenom, att fasanerna äro så mycket
dyrare efter nyår. Denna beräkning slår
därför fel, men det blir ändå värre.
På de tidigvärpande jaktfasanhönorna
äro nämligen äggstocken i början av
april så starkt utvecklad, att den vid
hönans infångande, inspärrande i
transportkorgen, under resan o. s. v.
mestadels blir fördärvad. Fåglarna
ankomma visserligen till synes friska
och krya, sjukna dock snart och dö
efter ett par veckor. När hösten
kommer finnas inga fasaner i trakten och
då heter det, att "de utvandrat".
Jägaren själv bär dock här skulden.
Man bör sätta ut de köpta fasanerna
i december eller januari, släpper dem
först i en med tak försedd
trådduk-hägnad i terrängen. I denna bur
fodras de dagligen på bestämda tider
under förut nämnt visslande. Här få
de vara 4 till 6 veckor. En solig
morgon öppnar man så burdörren, kastar
födan utanför densamma och går sin
väg under fortsatt visslande. Mot
aftonen återvänder man; finnas ännu
några fasaner kvar i buren, motar man
sakta ut dem och stänger dörren.
Härefter lägger man dagligen ut födan i
stora bågar runt buren alltjämt under
visslingar. Till utsättning bör man
helst köpa i fångenskap uppdragna
fåglar, vilka redan äro "inpipade" till
utfodring och sålunda lätt bli
hemmastadda och sällan utvandra. Man
behöver ej oroa sig för att de äro för
tama, då höstjakten och några skott
knallat i marken.
Kläckning och
uppfödning av fasaner. Den som
önskar utplantera fasaner på sin mark
och varje år ha riklig tillgång på
dessa fåglar, måste använda sig av i
fångenskap uppfödda. Likaså den som
behöver friskt blod. Den efter den
engelska
uppfödningsmetoden tam uppfödda fasanen
känner sin hemtrakt lika bra, som den
i frihet uppväxta. En jägare köper sig
100 fasanägg och får av dessa i
gynnsammaste fall 30 fullvuxna fasaner.
Dessa håller han hos sig tills
jakttiden börjar närma sig, låter dem då så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
