Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Fasaner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
FASANER—UPPFÖDNING AV
112
småningom förvildas. Dessa hålla sig
säkrare i marken och bidraga att hålla
kvar de vilda. I och för dylik
uppfödning anordnar man häckburar,
släpper in i varje sådan 7 à 8
fasanhönor med en tupp. Dessa
burfasaner böra vara alldeles tama och
stamma från senaste tamuppfödning.
Yngre hönor värpa tidigare och bättre än
äldre. Då hönan värpt 20 ägg, släpper
man henne i det fria. Har man då
beräknat så väl, att alla hönorna kunna
vara utsläppta omkring 10 maj,
häcka nog de flesta av dem även uti det
fria. Kalkonhönor äro de bästa
ligghönorna och fostermödrar. Även
tamhöns kunna användas, synnerligast
vid mindre anläggningar. Så snart
kalkonhönan lagt sig ordentligt,
läggas under henne 30 fasanägg, vilka
efter en’ vecka prövas på
befruktningen. En enkel apparat för detta
ändamål kan man lätt göra på följande
sätt. Av styvt papper gör man en
omkr. 25 cm. lång sylinder av sådan
storlek att ett fasanägg nätt och jämt
går in i mynningen. Omkring
cylindern kan man klistra papper så blir
den hållbarare. Vid undersökning
skjuter man nu in ett ägg i ena
mynningen, håller det fast med ett finger,
sätter andra ändan för ögat och riktar
cylinderns äggsida mot ljus 1. sol. Ett
obefruktat ägg synes då helt klart, i
ett befruktat visar i mitten en liten
rödaktig prick — det blivande
huvudet på fasankycklingen — och
omkring denna synas dragna fina
blodkärl liksom röda trådar, det hela
liknande ett spindelnät. Annorlunda
beskaffade ägg tagas bort från hönan.
På bestämd timma varje dag tagas
hönorna från äggen 20 à 25 minuter,
varvid gives dem mat och vatten. Även
böra de få tillfälle att mylla sig.
Under ruvtiden utfodras hönorna endast
med gott korn. Från 18 dagar
bestänkas äggen under denna paus med
Jjumt vatten. Därigenom bli äggska-
len luckrare och bräckligare och
kycklingarna arbeta sig lättare ut. Regn
och dagg ombestyra denna begjutning
ute i det fria. Här måste människan
hjälpa. När kycklingarna efter 24
dagar blivit kläckta, stanna de ännu ett
dygn under hönan utan någon föda,
därpå komma de fram. Nu föres
hönan med kycklingarna till med
takpapp täckta uppfödningsburar, i var
och en sådan en lugn höna med 25
fasankycklingar. Dessa burar böra vara
så inrättade, att hönan väl kan se, men
ej komma genom spjälorna,
kycklingarna däremot kunna obehindrat gå
ut och in. De böra stå på en torr
plats, flyttas varje dag, så att de
alltid stå på ren mark, och vara 30
m. från varandra. Finnas inga
buskage i närheten, får man göra sådana,
1 kv.-m. stora av ris o. dyl. till varje
bur. Till dessa ta kycklingarna sin
tillflykt vid mångahanda tillfällen. I
buren förblir hönan alltid torr och varm
och när kycklingarna på sina
insektjakter blivit grundligt våta, springa de
in under honans varma fjäderdräkt,
där de hastigt bli både torra och
varma. Detta är det viktigaste i det
engelska uppfödningssystemet. De unga
fasanerna böra och måste vänja sig
vid varje väder och söka den för deras
välbefinnande så viktiga insektfödan
i regn som solsken, storm och dagg.
Känner han sig olustig kryper han
några minuter under fostermodern och
så snart han åter är varm, går han
åter ut i regnet. Efter 4 à 5 veckor
får också hönan komma ut och efter
6 à 7 veckor sova de ej längre i buren,
utan träa tillsammans med hönan.
Under de små fasankycklingarnas två
första levnadsdagar utgöres deras föda
av hårdkokt äggvita och rölleka
(Achillea millifolium), båda
finhackade och hopblandade. Gives från
och med första dagen blott 4 gånger
om dagen. Under ständigt
visslande strör man ut födan i gräset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
